Den här lilla utställningen på Göteborgsgalleriet 3:e Våningen är en fin hyllning till konstnären Lars Englund som gick bort i somras. Eller en lika fin introduktion om man inte är bekant med honom sedan tidigare. Utställningen har varit planerad länge, och är gjord i samarbete med Englunds livskamrat Yvonne Möller. Den är som ett slags miniretrospektiv. Här visas välbekanta verk så som delar ur serien ”Volym” vars skulpturer består av uppblåst gummi. Men även många senare verk ur konstnärens digra samling.
Allra först möts man av ”Borderlines”, en sfärisk, illgrön metallkonstruktion – stor och rund i sin utvecklade form. Alla Englunds skulpturer handlar om en fascination för rörelse och material. Likt futuristerna fångar han rörelse, men på ett eget sätt. Som i ”Volym” där luftens framfart inuti gummit blir synlig. Eller i par-skulpturerna ”Stabiler”, en blank vit och en blank svart, de beter sig som var sin jalusi som sveper sig om sig själva när de står bredvid varandra. Deras vridande axlar stannar aldrig riktigt av. De två ”Relief”-verken är istället ett pussel av små rundade bitar infärgad polyamid, som tillsammans bygger en myllrande helhet i klara färger. Som för att sätta fokus på alla delar av verket, alla kuggar i hjulet.
Jag förundras över Englunds olika materialval. Hur kom han på att han ville arbeta med gummi, eller som med ”Förvecklingar”, skapa ett nät i metall? Det sluter sig i ett slags cylinder som vi kan betrakta tillsynes svävandes i luften. Englund har en förmåga att göra döda industrimaterial till levande, dansanta varelser. Skulpturernas beståndsdelar är blottade och visar på sambandet mellan funktion och medveten estetik, mellan alla smådelarna som muttrar och veck och den noggranna uträkningen där bakom.
Eftersom Englund är just expert på snitsig sammanvävning blir jag förvånad när några av hans skisser till ”Volym” presenteras bakom en vägg. En vägg som det inte är helt tydligt att man kan gå runt och komma in till ett mindre rum. Risken är stor att många missar skisserna helt. Liksom de sju små modellskulpturerna på ett podium, som också står bakom väggen.
De förberedande teckningarna borde ha fått samspela med konstverken i den stora salen. Som ett sätt att låta kontrasten mellan Englunds idéer och färdiga konstverk komma fram. Skisserna är verkligen jättefina och en väg till att lära sig mer om Englunds konstnärliga process. Att följa hans tunna penna som prövar fram olika former – det är som att läsa i en ingenjörs dagbok. Att de då visas så avsides blir väldigt konstigt, särskilt när skulpturerna som skisserna lett till faktiskt är här på galleriet, men i ett annat rum.
Annars är det kul att de flesta verk är riktigt stora, och också får ta sin plats. Samt att man kan komma dem nära och gå runt från olika håll. Få kunde göra en lek med fysikens lagar lika spännande som Lars Englund.
Karin Frid
Galleri 3:e Våningen, Sockerbruket 9, Göteborg. Pågår 19 september – 16 november 2025
