Lars Vilks, ”Stormvarning”, olja 30 x 40, 2017. Foto: Lars Vilks
Beskriv din konst med tre ord: Fortiter in re, suaviter in modo. (Strängt i sak, milt i sätt. Sentens av Jesuitordens general Claudio Acquaviva, 1543-1615.)
Hur ser din arbetsprocess ut? Jag har sedan länge två pågående konstprojekt som ständigt utvecklas. Och det är många olika tekniker: Nimisprojektet och Rondellhunden. Ur det senare har det växt ut ett omfattande måleriprojekt.
Vad inspireras du av? Musik spelar en stor roll även om jag aldrig lyssnar på musik när jag arbetar. Det är främst klassisk musik. En inspirationskälla till Nimis är naturligtvis Robert Smithson. Rondellhundsteckningen har sina rötter i Oskar Kokoschka. Måleriet har en förankring i Vermeer van Delft.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Eftersom jag arbetar mycket efter målningar i konsthistorien omger jag mig ständigt med konsthistoriska bilder.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Joseph Beuys. Hans koncept ”Social plastik” har betytt en del.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Ulla von Brandenburgs Singspiel från 2009.
Vad är konst till för? Konstens allsmäktiga uppgift är att överskrida. Det vet alla som ger sig in i den. Naturligtvis sker det sällan och vanligtvis produceras parenteser. Liksom i väntan på att undret skall ske.
Vad är konst inte till för? Här finns också en central skepnad: Du skall icke illustrera idéer utan lämna ett skapande utrymme åt betraktaren.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Grundläggande konstteori för att komma fram till vad konst rimligen kan vara för något. Konstteorin har mer eller mindre försvunnit från samtidskonsten och ersatts med postkolonial teori. Aldrig någonsin har det skapats så mycket internationell samtidskonst från alla delar av världen som nu. Men kvantifiering löser inte kvalitetsproblematiken.
