Micke Berg, Gamla Stan, 2000
Beskriv din konst med tre ord: Närvarande, berättande och svartvit.
Hur ser din arbetsprocess ut? Jag bestämmer mig för att göra en grej, startar och sedan håller jag på tills jag känner att det inte är roligt längre eller att det känns klart. I princip handlar det om att jag fotograferar på ett ställe, kollar på bilderna, tar nytt och låter det vila i perioder. Det brukar ta mellan ett och tre år att genomföra ett projekt. Ibland fem år.
Vad inspireras du av? I början, på slutet av sextiotalet, var det litteratur, sedan blev det med TIDEN, och numera är det mest livet; de människor jag träffar, naturen och staden.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Mina egna, inga andra.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Författare: Henry Miller, fotografer: Danny Lyon och Strömholm, fast mest författare.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Inget.
Vad är konst till för? Konst för mig är ett slags inspiration. Att man ska våga göra något av sitt liv och konsten ska öppna upp, hjälpa till att läka sår och skapa ett slags öppningar i livet.
Vad är konst inte till för? Vet faktiskt inte, har aldrig tänkt i de banorna.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Mer bra konstprogram på tv, mer artiklar som motverkar konsthatet, givetvis ett bättre ekonomiskt system för konstnärer, typ skattebefrielse för inkomster under 150 000 kr.
Micke Berg avvaktar ett tag i väntan på att ställa ut en stor Retroutställning. Han syntes senast i ”Himlens mörkrum”, Nils Petter Löfstedts film om Jean Hermansson, och deltog med bilder i dokumentärserien ”Eran – punk i tre delar”
