Joakim Ojanen, ”Roadtrip”, 2016, installationsbild
Beskriv din konst med tre ord: Figurativ, tragikomisk, lättillgänglig.
Hur ser din arbetsprocess ut? Skulpturerna gör jag utan skisser. Jag har en vag idé om vad jag vill göra men låter leran och humöret styra vart det landar till slut. Jag försöker hitta en personlighet i materialet som jag får kontakt med och som jag känner något för. I måleriet sker denna fas i skissandet. Jag gör små enkla skisser där jag söker efter personlighet och former som känns rätt. När jag sedan börjar måla kämpar jag mer med färgerna och sättet jag applicerar färgen på, för att få en spröd känsla som spelar emot den direkta formen.
Vad inspireras du av? Jag kollar mycket på samtida konst. Men inspirationen tror jag mer jag får ifrån musik. Jag lyssnar på musik när jag promenerar till ateljén, ofta medan jag jobbar och på vägen hem. Jag blir starkare påverkad av musik, den kan ändra mitt humör snabbare än något annat medium. Det kanske är det jag försöker få med när jag själv jobbar med något.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Jag har två loppisfynd som hänger på väggen i ateljén; en Björnjägaren från 1968 och en målning av Karin Johansson gjord 1969. Jag har en bokhylla i ateljén med lite böcker men det är väldigt sällan jag tittar i dom.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Jag har tittat mycket på Philip Guston och Dana Schutz tidigare. Dom har nog påverkat mycket kring hur jag tänker när jag påbörjar något. Min bror Jakob Ojanen, som också är konstnär och fem år äldre, har såklart varit väldigt viktig för mig och pushat och stöttat hela tiden.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Om min konst hade varit mer idébaserad hade jag nog kunnat droppa hur många verk som helst men på det sättet jag arbetar och tänker kring min konst kan jag nog inte ge ett bra svar som skulle kännas ärligt.
Vad är konst till för? För mig har skapande alltid varit viktigt för att lugna ner kroppen. Att rita eller pyssla med något har fått mig att tänka i bättre banor och i ett tempo som jag annars haft svårt att nå.
Vad är konst inte till för? Arbetarklassen:(
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Konsten skulle nog må bra om alla runt den var lite mindre ängsliga.
Joakim Ojanen arbetar just nu mot sin första separatutställning på galleriet Ruttkowski;68 i Köln som öppnar i december
Utskriftsvänlig version
