Leif Holmstrand i ”Asami Kannon Costume” (2016) och ”Adjusted Babies (Bugchaser Party)” (2016) på väggen. Foto: Gregory Fitał
Beskriv din konst med tre ord: Omtänksam. Pervers. Skadad.
Hur ser din arbetsprocess ut? Den är ständigt pågående. Om jag inte gör många saker samtidigt så blir ingenting gjort alls. Arbeten överlappar varandra och monstermuterar in och ut ur varandra; under processen finns sällan någon gräns mellan enskilda konstverk och inte heller mycket till gräns mellan mig och materialen. Ett starkt behov får ta på sig en delvis rationell förklädnad och bygga en alternativ, paranoid logik som blir både barnslig och intellektuell. Det gäller att ringa in något osynligt för att ge det kropp.
Vad inspireras du av? Dumheter. Film. Fysionomiernas tillkortakommanden. Kläder. Underlättande sabotage här och där i vår värld. Ful matlagning. De övergrepp som ekar i alla mänskliga relationer. Glada monster. Allt som är bögigt. Elegans (i betydelsen behov och nödvändighet som finner en smidig och effektiv form). Klumpighet (i betydelsen klumpighet).
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? En svensk femtiotalsmålning signerad ’Norberg’ med tre fiskar på. En textmålning av Oscar Guermouche som beskriver en smutsig och vacker manskropp. Lisa Jeannins välkomnande porträttering av Siri Derkert. Två meditativt psykedeliska och enkla pyrografier av Sakiko Yamaoka. Ett formidabelt, experimentinramat foto av Jenny Grönvall gestaltande eller åkallande idén ’Peggy-Sue Svensson’. En fin pyttemålning av Sofie Arfwidson. Ett träsnitt av Sachiko Kazama föreställande en jättelik minipudel som går på bakbenen genom en japansk villaförort. Ett magiskt vackert och blodigt fotografiskt självporträtt utfört av Pyuupiru, som ett led i hennes långdragna könskorrigering 2004-2008.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Jag måste nämna åtminstone tio: Eva Hesse, Pyuupiru, Kara Walker, Caravaggio, Carolee Schneemann, Kawaguchi Tatsuo, Louise Bourgeois, Pascale Marthine Tayou, Yuki Katsura, Leigh Bowery.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Black of Death, version två, av Chim-Pom. Eller filmverket Self-Obliteration av Yayoi Kusama. Eller Kristi bespottelse, klostercellfresk av Fra Angelico.
Vad är konst till för? Ingen specifik, lättidentifierbar, enskild orsak. Men kanske: att ge tanken och det kollektiva medvetandet nya rum att utforska, och nya redskap att begripliggöra människor och värld med. Men svedjebruket är också viktigt: tanketömning inför ett bra konstverks mildhet och chock ger möjlighet till ompositionering och omstart.
Vad är konst inte till för? Svårt att säga, men BORDE inte vara till för fejkade folkhälsokampanjer, propaganda, trygghetspundande, utökad självcentrering/självbespegling eller buffliga maktdemonstrationer.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Tillåta nyfikenhet. Och tillbakadragenhet.
Leif Holmstrand var senast aktuell med utställningarna ”Sketches for a Bugchaser Party” (Konstfrämjandet Skåne) och ”Bugchaser Party” (Galleri Ping-Pong, Malmö) samt diktsamlingen ”Sista dagen” (Albert Bonniers förlag). Allt under 2016