Eva Langes vita skulpturer och mörka teckningar har en mycket direkt och säregen skönhet. De vackert utplacerade och hängda konstverken en stram mjukhet. Stående framför dem i Belenius intima källargalleri får jag associationer till en gravkammare eller ett kapell. Två rum som, i likhet med galleriet, är ägnade åt riter och tillbedjan. Och platser som gränsar till området där Eva Langes verk agerar och andas.
Ändå uppfattar jag att hennes former har mer av lek och förhöjd vardaglighet över sig. Mindre av högtidlighet. Jag läser dem som kärl, hjälmar, kupoler, trädkroppar och blomknoppar – ett slags bruksting med universella mått. Eva Lange håller fast vid modernismens renodling av metoder och formspråk, men förhåller sig samtidigt fritt till skulpturens tradition. Tillför sin alldeles egna tolkning.
Hennes stora teckningar fascinerar. Konturer av väldiga former avtecknar sig i svärtans dunkel. En sorts negativ som speglar de ljusa skulpturernas grundformer och upptar hela pappersytan. Bilderna brunnar som blicken faller in i. Någon gång reflekteras också på ett olyckligt sätt det starka vårljuset som strömmar in genom galleriets källarfönster. Synd, för då anas bara de tecknade formerna där bakom glaset.
Ett bord på galleriets kontor visar en mängd små objekt i olika material, möjligen modeller och färdiga verk om vartannat. En våg, en bård, en antydd fot. Objekt och material som badar i ett gotländskt medelhavsljus. Eva Langes möda syns knappast, tiden har sköljt konsten ren.
Magnus Bons
Foto: Belenius, Ulrikagatan 13. Utställningen pågår 27 mars – 29 april 2021
Utskriftsvänlig version
