I skolstartstider är det många familjer som besöker varuhus. På flera platser i landet är det möjligt att förena inköp med upplevelser, kultur har blivit ett av dessa mervärden. Shoppingcentret Emporia i Malmö har valt profilen kommers och konst. Steen & Ström, företaget bakom varuhuset, har gjort ett medvetet ställningstagande genom arkitektur, design och konst för att locka kunder. Dessvärre känns det mer kladdigt än behagligt, att stiga in på Emporia är som att bli uppäten av ett jättelikt lakritskonfektmonster. En svart hangar är kombinerad med funktionsytor i bjärta färger. Detta är platsen för en av de senaste årens större satsningar på permanent offentlig konst i Malmö.
När ett hotell eller ett varuhus tar beslutet att bjuda in konstnärer kan de antingen välja att tydligt skilja ut konsten, låta den vara en autonom zon för fria tankar, eller integrera konsten på platsen så att den är en del av helheten. På Emporia har man valt det senare. En rad erkända konstnärer har verk i shoppingcentret; Joep Van Lieshout, Per Mårtensson, Silja Rantanen, Tommi Grönlund tillsammans med Petteri Nisunen och Signe Maria Andersen. Flera av konstnärerna är fantastiska. Silja Rantanen är intellektuell och intressant, hennes konst är som dyk på djupt vatten. Per Mårtensson utforskande av yta och minimalism är triggande. Men vad händer med konst som ska vara en del av ett köpcentrum?
Joep Van Lieshout och hans ateljé arbetar med enorma skulpturer och installationer. Ett återkommande tema i konstnärens bildvärld är omformade kroppar och kroppsinnanmäte i en utdragen surrealism. I Joep Van Lieshots storskaliga skulptur ”Ekvilibrist” hänger kroppar från kuber i en slags härdsmälta. Materialet är brun- och orangepatinerad brons. Denna bombastiska skulptur tar emot de flesta besökarna på väg från parkeringen in till handel. Här finns ett innehåll, men det är mycket konfunderande att tänka på vad skulpturen vill säga till oss som står med plånboken i handen. Titeln anspelar på ekvilibristen, artisten som kan utföra avancerade balansakter. Handlar skulpturen om moral? Får vi dygderna predikade för oss när vi ska gå in för att handla? Memento mori, kom ihåg att du är dödlig. Långt ifrån alla tycks uppfatta skulpturen så, den är en populär sittplats för vuxna och rolig klätterställning för barn. Allt är mycket underligt.
Alldeles intill ”Ekvilibristen” löper Silja Rantanens glasvägg. Eftersom detta är ett shoppingparadis i första hand går praktikaliteter först. Som biljettautomater och cykelställ. Det är inte alls säkert att de uppförstorade målningssektionerna i lamellglas uppfattas som annat än färgglad dekoration. Men ser man närmare är det spännande strukturer från målarduken som går igenom glaset. Glaset har hunnit bli smutsigt av havsvindar och damm. Det finns fler lager än de just betydelsemässiga att ta sig igenom.
Duon Grönlund/Nisunen har gjort en lång rad av pollare som sträcker ut sig längs varuhuset fasad. Konsten ska bokstavligen skapa gränser. Pollarna är ett funktionsverk för att stänga trafiken ute från entrén vid Malmö arena. Ett neongrönt ljus rör sig mellan de metalliska stolparna. Från dem letar jag sedan länge efter Signe Maria Andersens fotografier bland reklamskyltar och butikserbjudanden. I infodisken beklagar personalen att de inte känner till något om konsten på varuhuset och kan dessvärre inte hjälpa till. För den bilburne är däremot inte möjligt att missa Per Mårtenssons monumentala linjemålning i parkeringshuset. Den breder ut sig längs hela parkeringshusets innervägg. Den är snygg men redan lortig.
På Emporia har man plockat samtidskonstens yttre former men rensat den från innehåll. Det starkaste i samtidskonsten är ju just idéerna och berättelserna, innebördens frånvaro gör ingen gott. Intressanta konstnärskap blir uddlösa på varuhuset. I samtliga fall är det så, utom exemplet Joep Van Lieshout vars skulptur sänder ett budskap som är besvärligt att ta till sig för en presumtiv konsument. Högt ovanpå shoppingparadiset ligger Takparken. Takparken är en belöning till ögat och hjärnan. Växtligheten sänker pulsen och får kroppen att andas lätt igen. Runtomkring breder landskapet ut sig mot Malmö och Köpenhamn. Vi är flera som står där och ser ut över tjugo års intensiv urbanisering. Uppenbart är det svårare att tömma ett landskap på betydelser än att dränera konst på integritet och innehåll.
Bilder (uppifrån och ned). Joep van Lieshout/Silja Rantanen, Grönlund/Nisunen
Adress: Hyllie Boulevard 19, Malmö
Kristina Möster Nilsson (text och foto)
