Rönnells är mycket mer än ett antikvariat. Det är en plattform för kultur, med ett mycket ambitiöst evenemangskalendarium. Här ryms, konst, performance, ljudverk, uppläsningar och en hel del annat. Antikvariatet, som är rymligare än man först kan tro, är ett av Stockholms äldre, från 1929. De har till och med en egen vänförening, bedriver förlagsverksamhet och har en tät kontakt med konstvärlden. Den konst som presenteras har av naturliga skäl ofta en litterär förankring av något slag, men man återfinner även verk i den konstnärliga genren ”artists’ book” och mer traditionella konstkataloger.
Julian Birbrajer är en fotograf som tydligt intresserar sig för textbaserad konst. Utställningen består av fem bildsviter och utan att kalla det överhängt får man lov att säga att konstnären använt rummens möjligheter till fullo. Alla verk rymmer sin egen värld, och Birbrajer låter dem alla få den integritet de förtjänar. En bit in i antikvariatet hänger en mängd foton i en installation. De föreställer alla tyngdlyftarvikter märket Spartacus. Alla ser identiska ut förutom att de har olika vikter präglade i sig. Väger de alltså lika mycket, är lika mycket värda eller bryr de sig bara inte om vårt sätt att värdera dem? De är ju ändå fria vikter.
Tid, är en serie bilder där Birbrajder uppförstorat en till synes liten fickalmanacka. Om just de specifika uppslagen varit av extra stor vikt för konstnären framgår inte helt men själva företeelsen av hur det eventuellt viktigaste trängs ner i förkortningar och siffror lyftas fram här. Blir almanackan en dagbok som vi efter ett år eller två inte ens kan tyda? I vilket fall pågår livet, och vi vänder blad obönhörligt tills det är slut. Livet får således plats mellan två pärmar och ingen i efterhand kan precis tyda vad som skett eller vad som varit essentiellt.
Det är lätt att bli förtjust i fotoserien Green is the new black. Detta är ett exempel på vad som kallas för en snöklon, det vill säga en slags språklig kliché. I detta fall vill konstnären alltså påskina att grönt har erhållit samma sociala status som färgen svart besitter. Klichén i sig förstärks i att det finns fyra bilder med olika förslag på färger, fast tryckt på en helt annan. Texten är svart och bakgrunden är en mjuk monokrom, som man inte kan låta bli att undra precis vad det är, och om det är egentligen är en mänsklig form bakom.
I serien Antagande består verken av diptyker. Ett ord är uppstyckat till två ramade fotografier. En slags estetisk särskrivning om man vill, där glappet visar en ny eller ursprunglig betydelse. Att verkligen känna på ord och insupa dess inneboende innebörd är en av språket njutningar för vissa. För andra är det helt ovidkommande och språket används bara funktionellt och ska vi säga, mindre poetiskt. För de tidigare bjuder Birbrajder på ett antal såsom [folk slag], men vi skall inte servera fler av dem i en text som denna. Besök istället själv Rönnells och smaka på några av de ord som vi annars lätt vindigt använder och se hur lång efter smak de be sitter.
Adress: Birger Jarlsgatan 32, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 1/3 – 29/3
Jakob Anckarsvärd (text), Julian Birbrajer (foto)
