På tåget till Jakob Jakobsens utställning “Billed politik – brudstykker af samtidshistorien som tragedie” läser jag i Sydsvenskan Richard Hoberts debattartikel om hur den svenska neutraliteten håller på att nedmonteras, bit för bit . Den svenska neutraliteten, hur lite den än i praktiken var neutral, försökte i alla fall ge en lite annorlunda bild av världspolitiken än att bara blint följa den västerländska. Och det är också ifrågasättandet av perspektiv och val av bilder som utställningen landar i; att inta en skepticism till förbrödringen kring omvärldsbilden. Det gäller inte bara de storpolitiska frågorna utan också mindre lokala friktioner, såsom det perspektiv som växer fram på lokalsamhället när en majoritet förvandlas från boende till bostadsspekulanter.
Genom att bara ett verk visas åt gången i utställningen leds besökarna runt i en 25 minuter lång föreställning. När en film slutar så börjar nästa i intilliggande rum. Där emellan tänds ljussättningen av fotografier som anknyter till de platser där filmerna utspelar sig. Igenom de tre filmerna hör vi två berättarröster som avlöser varandra. En som berättar om själva händelserna utifrån ett privat perspektiv, och en som talar om förhållandet mellan bild och makt. I utställningsinformationen talar Jakobsen om att han här låtit sig inspireras av teaterns svarta låda när han byggt upp utställningen. Att han ville komma bort från det avgränsade och tydliga utställningsrummet, samtidigt som han vill skapa en ”föreställning”, både i betydelsen av yttre och inre upplevelse. Projektet “Billed politik – brudstykker af samtidshistorien som tragedie” består, förutom utställningen, av en bok, seminarier, en teaterföreställning i samverkan med Det kunglige Teater och ett filmprogram på Cinemateket.
I boken som ges ut i samband med projektet och i en av filmerna som visas i utställningen sägs det: ”Föreställningen som är en produktion av samhället, och den producerar samhället.” Har vi någon koll på våra egna föreställningar om samhället eller är det någon annan som skapar dem? Omvärldsföreställningarna ger oss en känsla av att vara en del av en gemenskap och de får en splitrad värld att framstå som sammanhängande. Jakobsen undersöker makten över omvärldsbilderna och från vilket perspektiv vi betrakta denna omvärld. Till denna reflektion har han valt tre brottstycken. I det första rummet visas en vy över Palestina, nästa film är inspelad under ett försöka att riva ner staketet till asylcentret Sandholmlejren, och längst in i lokalen visas bilder från Nörrebro och en film från kravallerna som följde stängningen av Ungdomshuset där. Jakobsen ställer frågan varför det finns så få bilder på västmakternas våld medan våldet som riktas mot västvärlden återges i det oändliga.
Jakob Jakobsen har gjort sig känd som en aktivistorienterad konstnär. Bland annat är han en av de två grundarna till Det fri universitet i Köpenhamn, som var ett forum för en alternativ kritisk debatt kring konst, ekonomi, aktivism m.m. Han är välslipad i sitt resonemang och det är lätt att falla för hans retorik, även om det finns flera “slippery slope”-argument i hans berättelse. Han ser små tendenser och drar stora växlar av vad dessa kan leda till. Men Jakobsen är inte ut efter att komma med konstruktiv kritik mot systemet. Utan det är ett iscensättande av den tragedi han anser samhället är. Han vill undersöka vad som sker när systemet bryter samman, och i det sammanbrottet se nya möjligheter.
Adress: Overgaden Neden Vandet 17, Köpenhamn
Utställningen pågår under perioden 13/2 – 11/4
Per Brunskog (text), Overgaden (foto)
