På Göteborgs konsthall visas just nu Innan vi glömmer, en utställning med verk av fem konstnärer som på olika sätt gestaltar berättelser kring deras egna föräldrar eller mor- och farföräldrar. Det är en rätt ovanlig vinkel, men därför välkommen och samtidigt väsentlig eftersom resultatet har blivit så bra. Det handlar om att bevara och omvandla en högst personligt laddad kunskap som annars riskerar att gå förlorad.
Petra Hultmans installation med sin farmors staplade broderier och sin farfars snickrade nyckelskåp, som i våras visades på Färgfabriken, inleder utställningen mot en fond av käcka husmorsfilmer från 50-talet. Hultmans filmcollage och insamlade objekt förmedlar en nyttoaspekt och en osjälvisk arbetsinsats – inget ska gå till spillo här – som tillhör en annan tid. Verken har en humor som gränsar till det maniska.
En stillsam komik finns också i turkiske Ferhat Özgürs korta film där hans religiöst konservativa mamma byter kläder med sin mer frisinnade väninna. På vilket sätt tar de samtidigt över varandras roller givna av samhället? Och hur olika är vi egentligen?
Helga Härenstam söker sig på ett handfast sätt bakåt i historien. Hon reser till ett missionsläger i nuvarande Zimbabwe där hennes farmor växte upp. Med sig har hon farmoderns fotoalbum där många av bilderna saknas. Härenstam försöker komplettera berättelsen genom att dokumentera platsen och människorna som lever där idag. De olika sidorna i det nya albumet presenteras bakom luckor med korta nedtecknade rader som ger ytterligare en ingång.
Knutte Wester har gjort en animerad film om sin farmors svåra uppväxt som oäkting. Men än starkare än själva filmen är förlagorna i akvarell och tusch. Drygt tvåhundra visas här – ett bildmanus som med enveten energi nöter in farmoderns svartvita värld.
Även tjeckiska Kateřina Šedá visar en vägg full med teckningar. Bilderna är gjorda av hennes mormor som ur minnet ritat prylar och ting från järnaffären hon var ansvarig för en gång (överst). Med sin grafiska tydlighet och fantasifulla piktur är de utställningens mest rörande verk, tillsammans med videon där vi ser mormodern i aktion. Hon representerar en kreativitet som samhället inte tagit tillvara.
Curatorn Stina Edblom har ställt samman ett intresseväckande och varierat urval som på ett naturligt sätt håller sig inom temat, och där alla verk tillför bitar till helheten. Utställningen berör, som en varm omslutande kram.
Magnus Bons
Foto: Fredrik Åkum, Kateřina Šedá. Göteborgs konsthall, Götaplatsen, Göteborg. Utställningen pågår 6 oktober 2018 – 13 januari 2019
Utskriftsvänlig version
