Historiska museet har gjort sig känt för sina samarbeten med nutida konstnärer. 2004 blev utställningen Making Differences något av en skandalsuccé då Israels dåvarande ambassadör handgripligen kastade sig över ett verk av Dror Feiler och Gunilla Sköld Feiler. 2016–2017 mönstrade utställningen History Unfolds en räcka namn ur samtidskonstens elitdivision. Bara ett par exempel.
Dialog mellan museisamlingar och samtidskonstnärer är inget nytt, och Historiska museet har en både fascinerande och spretig samling föremål som utan svårighet kan entusiasmera vilken konstnär som helst. Nu har man tagit till ett nytt grepp. I våras utlystes ett konstnärsresidens, där den utvalda konstnären under fyra veckor skulle arbeta med nya verk utifrån museets samling.
Den lyckligt lottade heter Ida-Johanna Lundqvist, som valt att låta sitt skapande slå rot i museets medeltidssamling. Hennes utställning Aska, hud, trä består av tre skulpturala verk och ett ljudverk med en specialskriven text av författaren Cecilia Hansson.
Verken är placerade mitt i den magnifika Gotiska hallen, där spektakulärt snidade altarskåp trängs utmed väggarna. Miljön är med andra ord redan från början ”larger than life”, men Lundqvist har klokt nog valt att i stället tona ned och fokusera. Hennes dialog med de historiska verken tar formen av en viskning, som ändå förmår tränga igenom den visuella kakafoni som dominerar rummet.
Med hjälp av trä, silikon och vax låter Lundqvist medeltidens tanke om det fysiska livets förgänglighet och själens odödlighet möta nutidsmänniskans längtan efter att kunna blicka genom lagren av tid och finna en viloplats i drömmen. I verkens ytor syns de svaga avtrycken av blomrankor, ljus, fjärilar och meandrande textslingor som alla berättar om livets skörhet eller om stunden när det, med Cecilia Hanssons ord, ”skimrar av något som är sant”.
Anders Olofsson
Historiska museet, Narvavägen 17, Stockholm. Pågår 15 november 2025 – 11 januari 2026
