Motivet i Helene Billgrens målning ”Queen II” är märkligt avskuret, som att bilden glider och huvuddelen befinner sig utom synhåll. Allt jag ser är ett par uppsträckta kvinnoarmar och en hårlock. Den, i sin tur, gör att jag tolkar de mörka formerna i händerna som kastanjetter. Och att kvinnan dansar flamenco.
Resten av målningen ett gråvitt flimmer, med virvlande penseldrag och en antydan till ett brunt grenverk i ena hörnet. Denna atmosfäriska dimma utgör Billgrens egentliga motiv, och det återkommer i ytterligare en snarlik målning och i en teckning, samt i ett tygtryck på en pall i galleriet. Nu är upprepningen egentligen inte överraskande, eftersom utställningen i övrigt domineras av variationer av ett par landskapsmotiv.
Repetitionen skapar en avslappnad och behaglig processkänsla, ger lite ateljéatmosfär till fingalleriet. Vägslingor och forsande vattendrag skapar en sugande rörelse in i målningarnas vintriga skrud med solnedgång. Även om snön bara är papper och pannå som lämnats utan färg. Den upplösta penselskriften drar fram likt skridskoskär i bilderna, bland ensamma granar och i miljöer som andas lekfull melankoli och hötorg.
Är detta fantasilandskap, allihop? Utställningstexten talar om X:ets skogar som Billgrens favoritbilder, och jag tänker på vidderna i norra Sverige när jag ser målningarna. Men kopplar inte fjäll och snö samman med Helene Billgren. Fast vad vet jag? Och vad gör det att några av träden ser ut som palmer? Det är väl i första hand inte naturen som är på tapeten här – snarare minnena, drömmarna och önskningarna om måleriet.
Utställningen ”S som i solens födelse” handlar kort och gott om en utflykt i det fria, och om en fritt skapande konstnär.
Magnus Bons
Galleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12, Stockholm. Pågår 31 januari – 14 mars 2026
