Glas är ett av de mest oförlåtande material som finns. Samtidigt som det har en inneboende fysisk attraktionskraft är det lätt, ibland skrämmande lätt, att glasuttrycket hamnar i ett alltför dekorativt tilltal och därmed misslyckas med att nå den grad av komplexitet som är nödvändig för att resultatet skall bli konstnärligt intressant. Detta dilemma märks tydligt i Millesgårdens stora höstsatsning “Glasstress”. Utställningen består av dryga trettiotalet verk som tagits fram av konstnärer i samarbete med Adriano Berengos glasmästare på Murano utanför Venedig (även om en del av verken inte producerats på platsen, utan är resultat av ett självständigt konstnärligt arbete utanför Berengos lokaler).
Under pressvisningen av utställningen luftade Adriano Berengo en viss oro inför att ta en stor glasutställning till Sverige, ett av glaskonstens – för att inte tala om glasindustrins – verkliga stamorter på jorden. Nu behöver oron inte vara befogad. Utställningen bjuder på en blandning av högt och lågt, konst och design av ett slag som inte hade skämt ut något svenskt glasbruk. Men några riktiga kioskvältare är det å andra sidan heller inte tal om. Kinesiske Liu Jinhua visar en serie gjutna glasskulpturer i glada färger föreställande modena storstäder, italienaren Massimo Lunardon bjuder på ett gäng alienliknande akrobater i hitechfinish och svenske Bertil Vallien visar en av sina arketypiska båtskulpturer. Så långt inget nytt under solen. Till och med en såpass kreativ och vanligtvis spetsig konstnär som brittisk-libanesiska Mona Hatoum nöjer sig med att förfärdiga en hög färggranna kopior av granater, en påminnelse om de verkliga förlagorna som i enlighet med en obscen strategi syftar till att döda och lemlästa barn.
Det är i stället i de verk som sliter sig loss ur glashantverkets ofrånkomliga bojor som det händer oväntade och spännade saker. Norska Tanja Saeter låter väggen invaderas av ett slags vidjelika glasformer som befinner sig halvvägs mellan fjättrar och kabelslingor. Vi hålls i ovisshet om deras funktion och tvingas omvärdera sättet vi betraktar konstnärligt hantverk på. Soyeon Cho tussar ihop abstrakta glasdetaljer med en veritabel orgie i engångsbestick av plast, och åstadkommer en multimedial fontän av sinnesintryck, Sist, men inte minst, har Ernst Billgren hittat sitt rätta element. Hans inbyggda glasmålningar i hiskeliga glasramar passar som hand i handske och fångar på ett genialiskt sätt glaskonstens svåra balansgång mellan det sköna och det groteska.
Adress: Herserudsvägen 32, Lidingö
Utställningen pågår under perioden 27/8 – 15/1 2012
Anders Olofsson (text), Millesgården/Ela Bialkowska (foto)
Utskriftsvänlig version
