Uppsala den första lördagen i september. Teckning, måleri, skulptur, foto, animation och tovning – ett urval av stadens gallerier och ett museum uppvisade rik variation på tekniker. Ett drag av mystik, en vilja att fly bort – in i dimman, tillbaka till naturen eller till en annan dimension, och ett avståndstagande från vår ytliga hektiska vardag, förenar det utställda; bildar en längtan.
Lena Junell Opgenoorth på Galleri Kaleido förmedlar i sin utställning Felt Nature en naturnära stämningskänsla; man befinner sig mjukt insvept tillsammans med väsen och mystik. Teknikerna är olika typer av tovning; materialen är ull, silke och organza. De intovade dimslöjorna drar skimrande över skog och berg och kanske svävar där några älvor – vem vet, ytterligare en dimension, mer konkret, tillförs genom den torra grenen framför. Förutom bilderna visar konstnären tovade skulpturer som ger mytiska associationer; kanske kan skulpturerna sammanfattas i “organiska moss- och lavbelupna skogsväsen och dess boplatser” – stubbar och gömmor för tänkare och troll, organliknande objekt på intovade grenar och gigantiska ullpuppor i olika tovningstekniker på torkad gren – kanske kläcks de som skogstomtar närmare jul! Pågår till den 14/9.
På Galleri D12 visar Ira Löfman fotografier tryckta på fine art akvarellpapper. Stadssiluetter insvepta i dimma, trolska urskogar, knivskarpa naturdetaljer. Fotografens känsla för kontraster har finess: stolta byggnader och kända miljöer i dimma, naturens under framlyfta i ljus. November i en allé kantad av lövlösa träd och en grön häckmur; en tillsynes oändlig vandring ligger framför, målet synes osynligt. (Den invigde och den bildade vet dock att där framme, i slutet av tunneln bortom den vita fläcken, ligger universitetsbiblioteket och Uppsala slott – hur nu detta förhållande ska tolkas.) Urskogen är inte fjärran, den brer villigt ut sig och välkomnar till studier. Tyst poetisk stillhet, där man kan uppleva sig höra löven susa, känna höstens doft och dimmornas fukt. Pågår till den 28/9.
[awesome-gallery id=13999] En roddbåt väntar på att föra vidare bort från den sargade verkligheten. Målningen är utförd av Gudrun Westerlund som finns bland kulturstipendiaterna som ställer ut på Offkonsten c/o Teatergalleriet. Fångar min blick gör även Det icke sagda, Katarina Sundkvist Zoharis två skulpterade byster, face to face, men istället för ansiktsdrag kryllar tentakler, som spenar; de två tycks kommunicera, agitera, vilja närma sig men samtidigt hålla varandra på avstånd. Trots vilja når de aldrig fram; och jag tänker på alla möten där man ska komma överens, komma fram till beslut och nå samförstånd – men når vi någonsin varandra, på riktigt? Pågår till den 6/10.Delar av träskulpturer tornar upp sig, en “avfallshög” med rester av tidigare produktion bildar ett nytt verk: hästar i språng, avhuggna lemmar, djurhuvuden, människor med uppsträckta armar beredda att kasta sig ner från tornet. Det finns en helvetesskildring över Mats Nybergs hög av motorsågsskulpterade kryllande samling på Galleri 1. Själv säger han att skapandet med motorsåg ska avslutas och animationen ta vid; nya delar som bildar helhet: under utställningens gång har golv och bänkar fyllts med krokiliknande skisser – knappast av folk på gatan utanför, snarare inifrån hans eget huvud. Figurerna ska ingå i animerade filmer där hans egna målningar ska bilda bakgrund, flera skärmar i lokalen visar spännande exempel – lite psykedeliskt ser det ut när en vild och galen dans framförs mot rörlig bakgrund. Utställningen är avslutad men jag ser hoppfullt fram emot de kommande!
I Silja Wagers akrylmålningar på Galleri Upsala öppnar sig bakgrunderna. Från förgrunderna leds betraktaren in i ett bortom; uppför trappor, bakom stolar, bortom människor, in genom fönster och öppningar, bortom regnmoln – vidare. Här finns tomhet och längtan men också ett andetag av mystik som väcker nyfikenhet: vad som väntar är ovisst, får skapas i betraktarens eget inre. En öppnad dimension som ger förutsättningar. Pågår till 11/9.
Teckningsstipendiaten Emelie Sandström på Bror Hjorths Hus förflyttar sig i utställningen Förnimmelsens portar hela vägen; från här och nu, viktlöst genom osynliga lager, till den bortersta dimensionen. Konkret för att nå det abstrakta. Genom meditation försätter hon sig i ett transliknande tillstånd och når från sitt innersta ända bort. I sina teckningar uttrycker hon upplevelser. Bilderna för tankarna till hypnos, att dras in i en djup mönsterrörelse, genom ett ögas iris rakt in i den djupa mystiken, tillbaka till tidernas begynnelse. Världsrymdens urkrafter manar och demoniserar, urformer och symboler framträder och förhäxar men det livsbejakande segrar. En nolla, symbol eller siffra, vars kontur har markerats med en människas unika mönster – fingeravtrycket, hör till en av mina favoriter liksom snäckformen, livmodern med äggstockar och solägget… Tilläggas ska att verken, förutom något enstaka, inte har några titlar och mina symboltolkningar är hämtade från mitt inre.
Visst leder tankarna till Hilma af Klint och till symbolism, själv citerar Emelie Sandström William Blake. Det är en spännande ingång i skapandet som presenteras, frågan är om konstnärskapet kommer att fördjupas ytterligare i samma riktning, tillvägagångssättet för att nå det inre som resulterar i uttryck kan synas omständligt och ohållbart i längden. I utställningen visar konstnären även andra inneboende krafter: flera av hennes teckningar visas i trämontrar med svarvade ben. Några av montrarna påminner om altare med ytterligare skulpterade eller svarvade detaljer, exempelvis något som skulle kunna vara ’eldhållare’ och ett rökelsekar. Själv tror jag att teckningsstipendiaten kommer att utvecklas vidare åt nytt håll med nya uttryckssätt. Pågår till 5/10.
Adresser till gallerierna:
Kaleido, Godsmagasinet, Östra Station
Galleri 1, Sysslomansgatan 1
Galleri D 12, Drottninggatan 12, Escobar
Teatergalleriet, Uppsala stadsteater, Kungsgatan 53
Galleri Upsala, Svartbäcksgatan 21
Marit Jonsson (text), konstnärerna/Marit Jonsson (foto)
