Galleri Niklas Belenius, Stockholm: Torbjörn Johansson (20/3-23/3)

Galleri Niklas Belenius fortsätter att experimentera med kortutställningar, som bara varar cirka en halv vecka. Ett intressant grepp, men lite orättvist i Torbjörn Johanssons fall. Hans måleriska installation i galleriet har olyckan att sammanfalla med påskhelgen, vilket är synd. Den tillhör nämligen de mer spännande utställningarna man kan se i Stockholm just nu. Johansson har under lång tid arbetat med måleriet som medium utifrån ett analyserande förhållningssätt: han har omformulerat det som ljus, låtit det anta objektformer och nu även inta rummet med imponerande bredd. Färgen flödar ut över golvet ur hål i väggen, men har stelnat på vägen och antagit närmast geologiska skepnader. Färgskalan är ren och enkel, men det kan inte hjälpas att det smyger in sig en känsla av smygande olust i sammanhanget. För vad är det för krafter bakom väggarna som styr händelseförloppet, och som om det vill sig illa kan dränka hela galleriet och dess besökare i ett hav av färg? Torbjörn Johansson är inte rädd för att blanda det estetiskt tilltalande med det oberäkneliga – när han sätter igång sina processer med flödande färg är det nämligen omöjligt att helt och hålet förutse vad som kommer att hända. Konsten under de senaste åren har bjudit på ett otal utställningar där konstnärerna analyserat måleriets beståndsdelar, ofta med ett torrt intellektualiserande som resultat. Torbjörn Johansson ger sig iväg i motsatt rikting, och låter analysarbetet paras med en geniun färg- och rumskänsla. (Adress: Ulrikagatan 13)

Utskriftsvänlig version