Det var bara en tidsfråga innan Jockum Nordströms linjespel skulle ta sig ut från det tvådimensionella papperet och framträda i tredimensionell skepnad. Hans nya utställning består till stor del av ett slags säregna pappmodeller av huskroppar, inte olika de humorbefriade byggnader som Patrick Nilsson visade teckningar av på Mia Sundberg Galleri tidigare i år. Nordströms hus befinner sig i ett stadium där det är omöjligt att veta om de är på väg att brytas ned eller att byggas upp. De hänger i en tidens limbo, där endast sporadiskt förekommande spår av teckningar och klotter avslöjar att de har en förbindelse med mänskligt liv. De omges av teckningar och collage som kanske speglar vad som en gång hänt – eller kommer att hända – inuti husen. Den klassiska formen och dess innehåll har separerats från varandra, konstnären har förvandlats från en syntetiker till en analytiker som öppnar dolda dörrar och blickar in i ett svunnet eller fördolt liv. Här och var röjer sig små dissonanser, och det blir uppenbart att just denna nya tredimensionella värld spelar en allt viktigare roll för konstnären. Teckningarna och collagen kan han göra i sömnen, men husen deras närmast scenografiska karaktär lockar fram ett betydligt större och djupare engagemang hos honom. Utställningen är ingen kioskvältare, men kommer förmodligen med eftervärldens ögon att ses som ett avgörande steg i Jockum Nordströms karriär. (Adress: Fredsgatan 12)
Galleri Magnus Karlsson, Stockholm: Jockum Nordström (22/5-29/6)
Anders Olofsson