Ute i Europa, men mer sällan i Sverige, har jag återkommande sett kastade diskmaskiner och tvättmaskiner. De ligger i diken, floder och på bakgator. Jag skulle inte precis se dem som ”found objects”, snarare ”lost”. Men på Galerie Nordenhake återfinns just fem diskmaskiner som ready-mades i lika många skulpturer av den tyske konstnären Florian Slotawa. Verken kan tydligt ses utifrån gatan och attraherar besökare. Skulpturerna består också av soptunnor av EU-standardmodell, så kallade ”wheelie bins”, och mellan dessa objekt ligger en tunn skiva frigolit. Tillsammans skapas en serie lyckade objekt – de är både lekfulla och råa – och passar in i galleriets avskalat återhållsamma linje. Denna utställning är dock mer lättillgänglig än vanligt och talar mer till förbipasserande.
Verken har både konsthistorisk förankring, konceptuella anspråk samt arbetar tydligt med estetiska traditioner. Diskmaskinerna är utan sitt hölje och soptunnan agerar så att säga piedestal till maskinen. Rent hierarkiskt är skulpturernas beståndsdelar således inte särskilt upphöjda, men tittar man närmre efter så ser man att de är nytillverkade och att soptunnorna är helt fläckfria. Konstnären tar alltså något förbisett och upphöjer det till konst, även om dessa föremål per se inte är upphittade. Inget särskilt nytt i det, men man får lov att säga att Slotawa gör det med finess och humor och att objekten blir överraskande estetiska.
Längre in i galleriet möter vi en serie mindre skulpturer. Dessa är också assemblerade ready-mades bestående av muggar, vaser, sprayflaskor och lock. De har formen av obelisker eller priser man kan vinna på en gala. De för också tanken till en annan av galleriets konstnärer, nämligen Sirous Namazi, vars verk dock brukar vara mycket högre, ha mer konceptuella anspråk och vara ihopsatta av fler objekt.
I det sista rummet finner vi en grupp torkställningar, modell mindre, alla med en mässingslampa och en sekatör för grövre grenar. Förutom att torkställningarna är i olika metalliskt kulörta färger så är de identiska. De är förföriskt dekorativa i sin enkelhet. Man kunde förstås önska att galleriet var större och att objekten skulle få mer plats, samtidigt är det på detta trånga sätt vi är vana att förhålla oss till just denna typen av objekt, så i det här fallet är trångt en fördel. Detta är en av de snyggaste utställningar jag sett på länge och säkert den roligaste någonsin på Nordenhake.
Jakob Anckarsvärd
Foto: Galerie Nordenhake, Hudiksvallsgatan 8. Utställningen pågår 23 februari – 1 april 2017
