En stad ligger öde. Människorna som bodde där har flytt fältet för ett liv någon annanstans. Platsen är Pripjat, som en gång i tiden byggdes för att husera arbetare vid kärnkraftsverket Tjernobyl tre kilometer därifrån. Efter olyckan 1986 kan ingen längre vistas där. Därför känns det intensiva fågelkvitter som hörs från högtalarna till filmen av staden som projiceras mot en av väggarna i konsthallen något överraskande. Fåglar och andra djur som inte vet bättre har återkommit till den förgiftade platsen. Trädens gröna lövverk frodas mellan höghusen i den annars så tomma staden.
Kanske är det för att det finns vissa likheter mellan Lund och folktomma Pripjat som jag fastnar för just Lars-Andreas Tovey Kristiansens videoinstallation The Radiant City. 1990-talets trend av Fatih Popcorns begrepp cocooning, som innebär att de flesta hellre sitter hemma och kuckelurar än ger sig ut ur kokongen för att till exempel besöka konsthallen, ligger fortfarande som en luddig barnfilt över Lund.
I en död stad där till och med affärerna flyr till stora köpcenter i periferin är flyktkänslan många gånger överhängande. Den övergivna staden kan även ses som en metafor för Lunds kulturliv. Efter att ansökan om att bli Kulturhuvudstad 2014 gick i stöpet ska mycket till för att Lund ska sättas på konstkartan. Tanken på ett kulturhus har trots att det finns ett behov av det försvunnit till en plats någonstans bortom horisonten.
Troligen kommer inte just denna utställning bryta förlamningen och få Lundaborna att gå man ur huse för att besöka konsthallen. Men man kan gott kosta på sig ett litet utbrytningsförsök. Konstens funktion som mental tillflyktsort bör inte underskattas.
Adress: Mårtenstorget 3, Lund
Utställningen pågår under perioden 29/1 – 27/2
Lena Karlsson (text), Lars-Andreas Tovey Kristiansen (foto)
