Charlotte Gyllenhammars utställning på Västerås konstmuseum består av ett koncentrerat urval verk från den större retrospektiv som visades i Göteborg under våren. Museet ligger sedan några år i ASEA:s sekelgamla verkstäder och förfogar över tre stora och renskalade salar med hög takhöjd. I två av dem visas Gyllenhammars skulpturer, fotografier och videoprojektioner – allt som allt ett drygt tiotal verk. Trots utställningens begränsning, eller kanske just på grund av hur väl den är sammansatt, möts besökaren av en genomgripande presentation av de teman som Gyllenhammars konst omfattar.
Gravitationen och kroppens tyngd, materialens närvaro och en förnimmelse om något frånvarande, speglingar och omtagningar – allt exponerar Gyllenhammar i en samtidigt illavarslande och eftertänksam utsatthet. Och i den förtätade atmosfär som bildas genom verkens inbördes relationer slås jag återigen av hur raffinerade Gyllenhammars rumsliga omkastningar är. Verken visar sig genom ett sårbart snitt som öppnar deras nästan hermetiska formfulländning. Den fotografiska ytan av en hängande kvinna omgärdad av tunga kjolar svarar mot projiceringen av en annan upp och nervänd kvinnogestalt i fotsid dräkt, men där kroppen tunnats ut till en grafiskt suddig röntgenbild. En vålnad visar sig och bidar sin tid.
Bildernas rekvisita bär på otidsenliga drag som dragits till sin spets, och som därför gör dem än mer märkvärdigt overkliga. Ändå befinner de sig här i rummet. Två becksvarta skulpturer av en kvinnofigur som endera står på huvudet eller som stiger upp ur golvet varierar gestaltningen av skyddslöshet. Materialets grova täthet ökar känslan av en olöslig instängdhet, men kvinnans kroppsliga vändning framstår på samma gång som självpåtagen.
I videon Natt, som åtföljs av en svit fotografier med samma motiv, ser vi en kvinnogestalt som i krumbuktande cirklar fåfängt försöker att släcka elden på ryggen. Likt en brinnande ängel har hon fastnat i ett evigt kretslopp. När den korta filmsnutten spelas upp baklänges drar kvinnan plötsligt lågorna till sig. Det är som om hon självantänder. Gyllenhammar framvisar människans inre krafter, i tillstånd som både lockar och avskräcker.
Magnus Bons (text & foto, mitten), Västerås konstmusuem (foto, överst och nederst)
Västerås konstmuseum, Karlsgatan 2, Västerås
Utställningen pågår 13 juni – 18 oktober 2015
Utskriftsvänlig version
