Bekämpa teknologi med teknologi

Den svenska konstnären Olle Essvik medverkar på New Media Art festivalen Pixxelpoint i Nova Goricia, Slovenien. I en intervju med Konsten berättar han om sin syn på New Media Art och om sitt eget konstnärskap.

På Pixxelpoint ställer Olle ut verket “Devices” 2007 – 2008, som liksom många andra av verken på Pixxelpoint har ett nostalgiskt förhållande till gamla tekniker?

– Jag medverkar med ett antal skulpturer, objekt som är kommentarer till vår konsumtion och förbrukning av media. Små interaktiva objekt som visar ljud, ljus, rörelse. En del av dem är trasiga eller utan funktion. Objekt som en gång hade ett sammanhang och värde, men som idag mest finns på soptippen eller nedpackade i en låda på vinden, eller sedan länge kastats och glömts bort. Verket kan ses som en kommentar till konsumtion och teknikens ständiga förändring, men också vårt nostalgiska förhållande till teknologi, objekt som jag minns från min barndom. Verket är kanske också en reflektion om förändring. Just media förändras väldigt snabbt och det som är nytt och fantastiskt idag är bortglömt och föråldrat imorgon. Jag ger objekten ett nytt värde som konst. Mycket av mina verk bygger kring nostalgi och har referenser till till exempel dataspel jag spelat som ung. Vet inte om äldre kan relatera till det på samma sätt som min generation som vuxit upp med datorer. Jag tror därför att nymedia och nostalgin kring nymedia kommer med en ny generation konstnärer.

När vi kommer in på begreppet New Media Art och vad det betyder för honom visar det sig att New Media Art är ett begrepp som inte är så lätt att förhålla sig till.

– Nya medier är egentligen ett begrepp som är ganska intetsägande. Hur kan detta definieras då det ständigt förändras. Vet inte om disketten idag tillhör nymedia eller gammal media. Största skillnaden med att arbeta med nya medier är att du har större möjligheter att skapa något nytt, något som aldrig gjorts förut. En progressiv hållning att utforska? Jag misstänker att om jag varit konstnär på 50-talet hade jag intresserat mig för akrylfärg eftersom det då var något nytt och gav nya möjligheter. Att jag valt att arbeta med nymedia speglar min förhållningsätt till livet och präglar mitt sätt att tänka. Jag vill skapa nytt, framåt! Även om det kanske inte är möjligt.

Olle, som är född i mitten av 70-talet, hör till den generation av konstnärer som vuxit upp med datorer och internet, men som av just den anledningen också verkar ha ett behov av att söka sig tillbaka till konstens ursprung, hantverket och materialet.

– Jag är ganska kritisk till teknologi. Även om jag skriver ett program som styr glödlampor utifrån solens rörelse, där verket är avancerat teknologiskt, så är det en kommentar kring hur mycket tekniken påverkar våra liv, och samtidigt en negativ kommentar till teknik. Man kan säga att jag bekämpar teknologi med teknologi. Därför är mitt förhållande till teknik ganska komplext. Jag önskar att jag kunde leva utan Internet och fly från datorn, men misslyckas ständigt. Det kan tyckas paradoxalt och tragiskt då jag arbetar med Internetkonst. Kanske är Internet ett måste i dagens samhälle, men jag tror inte jag är ensam om att drömma om att lämna teknologi och att drömma om något annat, något som är på riktigt. Kanske är det därför jag under senare år börjat intressera mig för bokbinderi, träsnideri, sten, hantverk där materialet är viktigt.

Även om New Media Art har funnits under många år så är det fortfarande en lite del av konscenen och än så länge är det lättare att ställa ut utomlands än i Sverige menar Olle.

– Jag brukar mest ställa ut utomlands. Däremot är det kanske svårare i Sverige eller vad vet jag?  I Sverige vet jag knappt om det finns en scen för nymedia, förutom Mejan Labs och Electrohype som jag tror gör bra grejer. Färgfabriken är ju fin. Jag brukar ibland få stöd från IASPIS då jag ställer ut utomlands så de kanske gillar nymedia. Generellt är det nog inte så svårt att få möjligheter att ställa ut, men jag vet inte hur det är för andra. Jag känner inte så många nymedia konstnärer förutom de jag träffar på utställningar och de brukar ställa ut.

Klimatet för New Media Art i Sverige kunde enligt Olle också vara bättre. Konstkritikerna är inte alltid så uppdaterade och New Media Art utställningar uppmärksammas sällan.

– Jag skapade en utställning, (“MyComputer” på 300m2 Gallery i Göteborg, 2008, red. anm.), med konstnärer som för mig var stora som Bill Drummond, Goodiepal, Shane Hope, MissLeBomb, Goldin+Senneby, Sture och Charlotte Johannesson med flera. Det var ju ingen kulturredaktion som skrev om utställningen och den bemöttes med tystnad, men tror det beror på okunskap om nymedia. Namn som för mig är stora och kända utomlands är ganska ofta okända för allmänheten. Utställningen var mycket populär och galleriet var mer välbesökt än någonsin.  Jag tänkte egentligen fortsätta arbeta med utställningen, men tröttnade vilket kanske var synd för tror den var ganska bra.

Situationen gäller nu inte bara utställningar utan problemen finns redan på konstutbildningarna med New Media Art enligt Olle.

– Även utbildningar som t.ex. C art Media som är en magisterutbildning inom nymedia på Valands konsthögskola bemöts av tystnad. När andra magisterutbildningar får utställningsmöjligheter, stipendier osv, så får den utbildningen inte alls samma möjligheter. Åtminstone var det så för några år sedan, kan ju ha ändrats. Däremot har många av de gamla studenterna stannat kvar och i Göteborg finns idag ett stort antal duktiga nymedia konstnärer vilket är kul och de visar ju ofta verk, men kanske inte på den traditionella konstscenen.

Okunskapen och ointresset för New Media Art riskerar på sikt att påverka vad som finns kvar till eftervärlden. Nya medier blir snabbt gamla och det är därför viktigt att de finns insitutioner med kompetens och resurser som samlar och bevarar den här typen av konst, något som Olle inte riktigt tycker fungerar idag.

– Jag vet att flera av de viktigaste dataverken av bland annat Ola Pehrson och Sture och Charlotte Johannesson inte är uppköpta av en institution. Jag ”restaurerade” verk av Ola till Färgfabriken retrospektiv nu i höstas. Tycker det är konstigt att Moderna Museet inte köpt in verken. Men antar att de har en orsak. Men en historia kring nymedia riskerar att gå förlorad.

En del av New Media Art scenen är nätkonsten. För någon vecka sedan arrangerade IASPIS ett seminarium med frågan “Vad hände med nätkonsten?” Ja, vad hände med den egentligen? Nätkonsten hade sin topp i mitten av 90-talet med i dag pratar man nästan aldrig om nätkonst, en beskrivning som Olle känner igen.

– Jag jobbar ju mycket med nätkonst och då under namnet JimPalt. Just nätkonst känns ganska dött och få som arbetar med, men har en känsla av att det är på väg att bli lite populärare. Även dataspelskonst som jag pysslar med är kanske inte så jättestort ännu, men kanske det blir mer populärt i framtiden.

Att arrangörerna ibland har svårt att förstå det här med nya medier har Olle ett aktuellt exempel på. Förutom Pixxelpoint ställer han nämligen ut i Zürich.

– De flesta brukar vara positiva till nymedia. Fast jag får ofta konstiga frågor och ibland har folk svårt för att ha kunskapen att ställa ut nymedia. Jag ställer ut i Zürich samma helg som i Slovenien på Pixxelpoint. Där ställer jag ut ett verk som är gjort för Internet (http://www.jimpalt.org/dipylon), men de ville att jag gjorde om den till en film och då gick delar av poängen med verket förlorat. Tror det blev så på grund av bristande teknisk kunskap.
Jag får ofta frågor som om man får spela mitt dataspel, vilket liksom ligger i ett dataspelets natur eller om man får röra mina interaktiva verk, vilket är självklart för mig.

Olle Essviks hemsida har adressen: http://www.jimpalt.org/

Mathias Jansson (text), Olle Essvik (foto)

Utskriftsvänlig version