Det finns en konstscen och galleriverksamhet utanför den traditionella vita kuben. Det finns flera. Ett sätt att se ny intressant konst kan vara på utvalda restauranger i Stockholm. Detta är förstås inget nytt, utan ett fenomen som hängt med länge. Beror detta på att konstnärer gärna dinerar på restauranger som Prinsen, KB och Fredsgatan efter en lång arbetsdag i ateljén? Möjligen förr i tiden. Nu är det konstnärstätare på Carmen, Dovas och liknande mindre mondäna etablissemang. En konstnärlig prägel på en restaurang vilar förmodligen inte allena på kommersiella grunder. Den torde komma ur ett ärligt konstintresse, och för att den berikar miljön och klientelen.
När en person yrkesverksam inom ett konstnärligt skrå bryter mark inom en annan kulturell riktning så kan publiken förstås undra hur detta skall gå, och hoppas att talangen har bäring inom det nya fältet. Amanda Ooms är en av Sveriges mest framgångsrika och uppskattade skådespelare. Hon är också författare och översättare, och ja, hennes bilder i kol håller måttet och mer därtill. De har både en intressant narrativ och en suggestiv svärta som gör att man behöver betrakta verken klart längre än en flyktig stund. Kanske man inte undgår att se hur Ooms saknar formell konstnärlig utbildning, men det finns en stil och ett anslag som vittnar om att hon arbetat länge och bjuder på sig själv i sina bilder. Ooms har en genomarbetat och digert material, som man gärna vill se mer av. När Käthe Kollwitz (1867-1945) utförde sina motiv av fattiga och lidande människor i mellankrigstidens Tyskland var just kolet en viktig del av uttrycket. Kollwitz behärskade det materialet till fulländning. Ooms har tagit kolet till sitt uttryck på ett annat sätt. Hon vet likafullt hur man berättar en historia, om det så är på scen eller på en eller annan form av duk.
Adress: Restaurang Riche, Birger Jarlsgatan 4, Stockholm
Jakob Anckarsvärd (text), Amanda Ooms (foto)
