”Det är ert fel/You´re the ones to blame” är titeln på ett av Aida Chehrehgoshas fotografier i hennes första separatutställning på Angelika Knäpper Gallery. Titeln är också utställningens namn. Direkt riktad skuld. Kanske har Aida Chehrehgosha med detta skuldbeläggande satt fingret på ett tabu? Det känns befriande när hon så direkt pekar ut någon att lägga skulden på. Får man vara så rakt på sak? Vi lever i ett mångkulturellt samhälle där sanningen har många sidor, det är svårt att sikta och rikta sin ilska vilket kan vara nog så frustrerande. Vi lever också i en tid när var och en är sin egen lyckas smed och skulden kan bli en kniv som riktas inåt eller utåt. Skuld är laddat och det är intressant att det är en ung kvinna invandrad från Iran som ringar in ett tabu här i Sverige. På det sättet känns det lite som att Aida Chehrehgosha kryper genom ett nyckelhål.
Fotografierna är en enorma och hänger så lågt att man nästan tittar ner i dem. Det får dem att påminna om dockskåpsmiljöer. Rummen vi ser på bilderna är deprimerande gråtrista med kitschiga tapeter och sunkiga heltäckningsmattor. Som att komma hem till Norman Bates i ”Psycho”. Människorna på fotografierna bär masker och alla masker är latexkopior av Aida Chehrehgoshas eget ansikte vilket får dem att se ut som livs levande och läskiga dockor. I rummen finns knivar och blod som antyder att mord har begåtts där. Vem är jag när jag inte är jag och vem är ansvarig för mina handlingar när jag inte är jag? Vems fel är det om jag gör fel? Hur ska jag kunna lita på mitt agerande om jag tvivlar på mig själv? Och tänk om jag inte ens ångrar mig fast jag har gjort fel? Stora vilsna frågor och utställning står ändå stadigt på fötterna.
De måleriska kvaliteterna i fotografierna är så pass starka att man i första ögonblicket kan ta dem för målningar. De för tankarna till en fotorealistisk måleritradition och framförallt Ola Billgrens märkliga rumsliga miljöer. Men de levande dockorna och dockskåpskänslan i fotografierna visar på ett kanske ännu närmare släktskap med fotografen Laurie Simmons. Framförallt är det är bildernas psykologiska tolkning av människan och kulturen och hur de berättar om det till synes väl fungerande samhällets baksidor som påminner om Laurie Simmons sätt att arbeta. Vad som gör oss till dem vi är, frågan om hur lyckliga detta gör oss och sökandet efter att bli just lycklig och vår längtan efter att förena natur och kultur inom oss.
Aida Chehrehgoshahar en personlig utgångspunkt, hon ser sitt arbete med bilderna som en möjlighet att bearbeta något för hennes personliga utveckling angeläget som beskrivs med en text i samband med utställningen. Men resultatet lyfter sig över det privata mot något mer allmängiltigt och det vinner hon mycket på att hon lyckas med detta. Hon arbetar storskaligt och är inte rädd att ta i eller ställa saker på sin spets men får aldrig betraktaren att känna sig obetydlig eller otillräcklig. Det hon berättar om är mänskligt och hon får det att kännas intressant att vara just mänsklig, att det räcker och blir över.
Adress: Tegnérgatan 4
Utställningen pågår under perioden 23/8 23/9
Maria Johansson (text), Angelika Knäpper Gallery (foto)
