Karin Alsin visar sin andra utställning på S.P.G. och hon kallar den ”Tonlägen”. Ibland är det rena readymades, till exempel en tät och vacker installation i galleriets källare av 7 svarta plåtbrevlådor (utan titel). Ibland har de färdiga objekten kombinerats med någon form av ingrepp: upp- och nervända tomma färgtuber placerade som grupp på ett träbord påminner om ljudpiporna i kyrkoorglar och två brickor av trä har monterats in i varandra och i och därmed övergått i ett nytt tillstånd. De material hon använder tycks komma från utomhusmiljöer nära naturen som takplåt, brevlådor, stenar, vatten, plastlinor, metallkulor och träobjekt. Hon beskriver sina arbeten som gestaltningar av självupplevda händelser och när hennes verk är som starkast har de en intressant kombination av förtätad berättelse och minimalistisk materialkänsla.
Utställningen som helhet upplevs tyvärr som något otydlig och ibland lite ambivalent. Antingen är det för många eller för ojämna verk eller går de för gränslöst in i varandra. Verk som ”nattens rum, nattens brunn”, ”aspens sång”, ”sista resan” och verket utan titel av svart takplåt skulle ha nått mycket längre om de fått jobba mer ifred. Men Alsins undersökning av konsten som språk och skulpturen som berättelse är värt ett besök trots brister i hängning. Det går inte att sätta fingret på vad hon berättar och det känns inte heller som poängen. Berättelsen går fram via en alsinsk förening av form, minnesbild och material som ett tonläge i direkt möte med verket.
Adress: Kommendörsgatan 6, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 31/8 – 24/9
Maria Johansson (text), S.P.G. (foto)