Framför galleriets hamnutsikt har Leif Holmstrand rest en bred vikvägg, ”Subterranean river”. Titeln har lånats från Eva Ströms diktsamling ”Den underjordiska floden”. Utställningen är ett eko av boken. Mörkt, gåtfullt omsluter rummet besökaren med verk av jute, syntettyg, hampa.
Först verkar dessa bilder av rep och snöre på väggar och golv brutala. Men genom maskorna glimmar andra världar. Och jag stannade andlös inför ”Maria Lavman 1986”. En oavslutad målning av den förtidigt döda konstnären skymtar mellan öglorna av jute. Hur omöjligt är det inte att glömma någon som har funnits?
Destruktion och liv blir två sidor av samma sak.
Utställningen griper mig med sina stickiga material som känns såriga för både hud och själ.
Och kroppen är ju ett revolterande begrepp hos Holmstrand. Hans verk ska kännas. I verk efter verk söker han ett bildspråk där lust kombineras med den smärta som kommer då det inte längre går att förställa sig. Eller som Eva Ström skriver: ”Riv sönder kläderna! / Visa hur skadad du är!”
Tag ”Apoteosis redux (tension couch)”, en inpackad nersutten soffa mitt på golvet. Spåren anas efter kropparna som suttit ner den. De har bildlikt virats ihop med själva möbeln; närvaro och frånvaro är sammanlindade!
I jämförelse med repen, snörena och virkningarna är teckningarna och målningarna klara uppenbarelser fast de inte är mindre mångtydiga. ”Charybdis is a river” liknar upprört vatten eller upplösta kartbilder där ett svart hål slukar våra blickar. Eller tag de nio teckningarna av små organismer som är motbilder till allt i antropocen; knivskarpa mikroutopier.
Holmstrand påminner mig om den trotsiga skönheten i rader som dessa av Eva Ström: ”Det var en pelarek / Den slog ut på en dödsdag//På en dödsdag i maj slog den ut / Varje löv liknade en blodblåsa.”
En utställning jag inte kommer glömma!
Thomas Millroth
Galleri Thomas Wallner, Saltimporten/Grimsbygatan 24, Malmö. Pågår 22 augusti – 26 september 2026
