Jag har alltid förundrats över äldre tiders vetenskapliga instrument. Astrolabier, himmelska sfärer, orreryer, sextanter och solur – alla tillverkade med en hantverksskicklighet som vida överträffar själva funktionen. Att det handlade om dyrbara föremål för en liten, köpstark kundkrets är halva sanningen. Men förmodligen finns det ytterligare en sanning, nämligen att dåtidens finmekaniker helt enkelt tyckte att de ogripbara himmelska fenomenen på något sätt måste ges en imponerande fysisk skepnad för att vi ska kunna uppfatta deras storhet.
Något sådant har alltid slagit mig när det gäller Bigert & Bergströms installationer. Verken speglar meteorologiska och klimatologiska fenomen som nuförtiden analyseras och representeras med hjälp av superdatorer och AI-teknik. Men Bigert & Bergström förlitar sig på tekniker som oftast är analoga och fysiskt utrymmeskrävande. Och vackra, det får man inte glömma bort.
När de nu gör sin första galleriutställning hos Cecilia Hillström Gallery har de gått ned i format, men behållit konceptet. ”Scrupulus” innehåller ett draperi av glaspärlor som löpande plottar ut mätvärden av koldioxid, fukt och värme i Abisko. En stor, svart rivningskula som med magneters hjälp förgäves försöker plocka upp en samling vädersymboler av metall. Ett par ”weather atlases”, monkroma jordglober som bärs upp av samma slags vädersymboler. Och sist, men inte minst, en diamant avsedd att bära i skon som en scrupulus, en oroskälla som skaver.
Under utställningstiden kan man få låna diamanten som en vardaglig men obehaglig påminnelse om att framtiden kanske varken är ljus eller oändlig. Diamantens kolinnehåll motsvarar exakt det kol som ryms i en kubikmeter luft, och i en monter har den placerats ovanpå avgjutningen av den första hominidens fotavtryck. Ett kliv rätt in i skapelsens kärna.
Anders Olofsson
Cecilia Hillström Gallery, Hudiksvallsgatan 8, Stockholm. Pågår 19 februari – 21 mars 2026
