Det bullrar, skramlar och dundrar … Man hajar till när ljudet skär igenom kroppen. Snurrande delar slår mot varandra som i ett koreograferat kaos. Ett av Meta Isæus-Berlins senaste verk, Käftsmällen, påminner om en avskalad karusell vars mekanism har gått ur led. Det är knappast barndomsminnens nostalgi från ett nöjesfält som framkallas här. Det är vardagens viljelösa ekorrhjul där det oväntade är en del av den monotona oändligheten.
Detta på ett brutalt sätt vackra verk med kakofoni av ljud, rörelse och dansande skuggor på betongväggarna omkring ingår i den nyöppnade separatutställningen Festen som inte blev av.
Har du någon gång slitit för att ställa till en bjudning och sen utmattad få ta emot sena återbud? Alla på grund av helt legitima skäl, som påvens besök till exempel. Stearinljusen droppar ner på linneduken. Maten har kallnat och vinet har blivit för varmt. Frånvaron är så överväldigande att man nästan kvävs. Ingen vill erkänna, de flesta har varit med om det.
Att fånga det obehagliga i det alldagliga har sedan 1990-talet varit Isæus-Berlins paradgren. Hon blev tidigt känd för sina vattenplaskande installationer med dränkta hemmiljöer och funktionsfientliga inredningar. Även denna gång, med en rad nya verk, framstår Isæus-Berlin som installationskonstens okrönta drottning.
Vatten och dess komplexa symbolik fortsätter vara viktigt i hennes konst. Det rinner från kranen i badkaret som aldrig blir fullt. Det skvalpar på ett matbord som långsamt vaggar fram och tillbaka och drar med sig vita tygservetter runt tallrikarna. Ett rum översvämmas i en målning, där ett par håller på att sätta sig till bords medan en hund simmar omkring.
Just i denna utställning tar också ett annat av de klassiska elementen vid – luft. Luften och därmed också rörelsen får stor betydelse i den bokstavligen luftiga presentationen, där varje verk har gott om utrymme.
Enligt den franska filosofen Gaston Bachelard är luften en källa till drömmar. I sin bok Luften och drömmandet. Essä över föreställningen om rörelse (1942) skriver Bachelard om luften som en förutsättning för fantasin och drömmar: ”Att föreställa sig, att fantisera, det är att svinga sig mot ett nytt liv.”
Det är också just det som Isæus-Berlin gestaltar med fingertoppskänsla. Hennes iscensättningar med dragningen till det absurda fångar hur vi instängda i våra vardagsrum parallellt lever i våra drömmar. På gott och ont förstås. Drömmar och mardrömmar flyter in i varandra. Gränsen mellan verkligt och imaginärt suddas ut. Ett kök sätts i gungning, medan bordet, stolarna, spisen och andra prylar svävar. Som om vi var kasperdockor i våra egna liv och den fysiska världen omkring var en del av en gigantisk marionetteater.
Luften och rörelsen är i dessa installationer lika viktiga som de objekt Isæus-Berlin skapar. Luften hänger ihop med människans längtan efter förmågan att flyga. Risken att falla ingår så klart. Såväl poetiskt hypnotiserande som slående konkret gestaltas det i ett sovrum i kris. En säng är itu sågad. Vita lakan som seglar på ett stormande hav står knappt emot orkanvindarna och är på väg att lossna från lyckans havererade skepp. Skeppsbrottet är ett faktum.
Styrkan i de scenografiska installationerna är att universella känslor överskuggar individuella fakta. Det gör konsten möjlig att ta till sig och dras in i vardagens allmängiltiga mysterier. Genom sina okulära besiktningar av små kollapser och de Instagram-ovänliga sidorna av våra liv kommer Meta Isæus-Berlin åt det mindre angenäma som vi inte högt vill känna vid.
Det är befriande! Vi är inte ensamma i vår ensamhet. Alla är vi misslyckade i våra dagliga misslyckanden. Vi släcker små bränder med bara händer och bäddar itu sågade sängar. Ibland blir festen inte av och allting kommer av sig. Livet skaver som stilettklackar på ett svajigt dansgolv. Men det är fortfarande vårt bästa liv. Skål för det!
Joanna Persman
Kulturhuset Stadsteatern, Sergels torg, Stockholm. Pågår 30 oktober 2025 – 8 februari 2026
