Galleri Flach+Thulin, Stockholm: ”foto, foto, foto, foto” (1/10-1/11)

På Galleri Flach+Thulin visas en intressant och väl sammansatt fotoutställning kallad “foto, foto, foto, foto”. Fotograferna Emma Fredriksson, Nadja Bournonville, Helena Bergengren och Mårten Lange är intressanta var och en på olika sätt men i en kortare text är det svårt att gå in på alla, så jag har därför valt titta närmare på en av dem. Emma Fredriksson är född 1977 i Värnamo, har studerat på högskolan för fotografi i Göteborg, och bor och arbetar i Stockholm. Att suga på det unika ögonblicket och att hålla det framför sig i handen till allas beskådan är vad hon verkar göra i sina bilder. En lycklig och lite sorglig upplevelse av att här och nu inte kan komma tillbaka. Ändå lyckas Emma Fredriksson få oss att njuta av varje ögonblick. Hon samlar sina bilder/ögonblick bredvid varandra som pärlor i ett halsband. Att bilderna upplevs som så förhöjda och sublima hindrar inte konstnären att arbeta med form på ett handfast och direkt sätt. Form i kombination med saga, utopi och dystopi. Det är den klassiska sagan om kampen mellan det onda och det goda, mellan ljus och mörker, och medvetenheten om att båda sidor finns och att de speglar av varandra. Men här utvidgas den traditionella sagan och överraska med att liksom acceptera detta med att mörkret finns. Här testas möjligheten att låta ljuset gå sida vid sida med mörkret. Bilderna utgår från antingen ljus eller mörker. När de utgår från ljuset verkar mörkret skulpteras fram av ljuset och i de mörka bilderna är det som att ljuset med försiktighet lyfts upp ur mörkret. Det är en mycket suggestiv känsla. Fredrikssons fotografier får mig att återuppleva avlägsna och lite udda minnes bilder. Kommer att tänka på hur jag och mina fyra systrar minutiöst rättvist delade upp ett paket glass, en läsk, eller en påse twistkarameller mellan oss. Aldrig samarbetade vi så samspelt som när det gällde att exakt dela upp detta livets goda. Vi var rörande överrens om vikten av uppdraget och kände att vi jobbade för allas bästa. När möjliga konflikter var eliminerade, kunde var och en njuta av sin del i lugn och ro. Lite så känner man när man står framför dessa bilder. Allt är kanske inte toppen men det hindrar inte att det är värdefullt. (Adress: Hälsingegatan 43)

Utskriftsvänlig version