
Paret ger i sina bilder och sitt gemensamma förkroppsligande en sammansatt och ambivalent figur, ena stunden hyllar de Margaret Thatcher eller beskriver den västerländska kulturen som ”historiens största succé”, för mig magstarkt på gränsen till vansinnigt, för att i nästa sticka eldspett rakt in i religionens och maktens moral och sanningsanspråk. Förstelnade symboler släpas i kroppsvätskor till tonerna av allvarligt lättsamma kupletter, raskravaller och supportervåld. Det är högt och lågt, omvälvningens krafter basuneras ut av två korrekta farbröder i tweed, och apokalypsen upplevs från en karmstol, oklart om Gilbert & George där uppbringar motstånd eller hejar på. Det är satir, fars och hedonism, obehagligt på riktigt blir det när de tas på fullt nyktert allvar.
Salarna på Skeppsholmen är fyllda till bredden, stora verk från olika serier tapetserar väggarna nästan ram mot ram, och det tar en stund att vänja sig vid bildernas samlade massa. Mörkt komiska ”London Pictures” (2011) där enskilda ord laddas och synas i brutala urbana ordlekar samspelar med expressiva sakrala verk som ”Fear” (1984) och mer politiska ”Toffs Out” (2014). Det vulgära är genomgående, från inledande visdomsorden i ”Fuckology” till ”Bum Holes” (1994), men här blir det tydligast att utställningen är just en retrospektiv då det innehållet knappast kan anses provokativt längre.


Kristoffer Grip
Foto: © Gilbert & George/Moderna Museet, Skeppsholmen. Utställningen visas 9 februari – 12 maj 2019






















