Det svartvita fotografiet visar en kvinnas ansikte ögonblicket efter orgasmen: mjukt leende och med halvslutna ögon och liksom nedstigen från en annan värld. Bilden och titeln ”Ek-stas” beskriver ett tillstånd som överskrider det vardagligas gräns och ibland glider ihop med den religiösa extasen som i Berninis Teresa – ja, med det sakrala.
Jag har tidigare sett enskilda arbeten av Åsa Ersmark i disparata tekniker: måleri, objekt, foto, video och film; nu sammanstrålar de och flera nya verk i en levande enhet på Uppsala Konstmuseum i utställningen ”Escape Fantasies”. Liksom en gång i alkemin är världen här en vibrerande organism av transformationer, korrespondenser och begär – ett befriande perspektiv i en nypuritansk tid där kvinnan kommit att framstå som en ren och närmast asexuell varelse. Men här tar Hekate, den mytiska mångudinnan, makten: kraftfull, farlig, poetisk, sexuell och i förbund med kosmiska krafter som i Ersmarks drömska film ”Hekate rising”. Hekate betraktar världen genom alldeles egna glasögon, strösslade med skärvor av den ringaktade mineralen kattguld; en annan perception. Och i filmens mytiska och visuella energi anar jag en valfrändskap med den amerikanska undergroundfilmens pionjärer Kenneth Anger och Stan Brakhage.
Allt emanerar från kroppen och könet – som när Freud återförde allt mänskligt till ett ursprung i de erogena zonerna. Ett bröst fotograferat under vatten med sipprande modersmjölk förvandlas i videon ”Volcano” till ett rykande Fuji; i ”Snow” visar sig en snöby över sanddyner vara ett regn av pärlsocker över ett naket sköte. Och mensblodet är Hekates medium i en svit målningar av falliska, hallucinogena flugsvampar. Under det motiviska löper också formella korrespondenser i detaljerna: de vita fjällen på svamparna liknar pärlsockret som associerar till flagorna av kattguld i Hekates glasögon och ett par små bilder på glas av månens faser.
Mångudinnan styr över både fruktbarhet och nattens fantomer och oroliga drömmar. Åsa Ersmark frambesvärjer henne som en symbol för konstnärligt skapande, som en mörk och demonisk motsvarighet till Orfeus.
Det lurar alltid risker i att åberopa en urtida, magisk och förtrollad värld av eviga och därmed statiska arketyper. Men Åsa Ersmark undviker obesvärat den nostalgiska primitivismens återvändsgränd. Hon gör det med en lekfull distans till de gamla berättelserna; de är inte vördnadsbjudande rättesnören utan ett material att leka med. Hon väljer Hekate som mask och persona och liksom en skådespelare använder hon det mytologiska materialet lika fritt som i ”En midsommarnattsdröm” eller ”Trollflöjten” på teatern.
Denna växling mellan närhet och distans, allvar och romantisk ironi är grepp som inflikar de mytologiska referenserna mitt i samtiden. Det gör också det seriella tänkandet i sviten av flugsvampmålningar och den pulserande serien av minimalistiskt upprepade månbilder i videoanimationen ”Lunatic”.
Till mytologierna kan väl i dag också räknas surrealismen – som själv använde sig av gamla myter som alkemin, Minotauros, Gradiva och Melusine och där dröm, kärlek och begär var alltings källa. Och Åsa Ersmark fantasi är släkt med surrealismens anda men utan dess ortodoxi. Hennes ”Ek-stas” blir ett slags hommage till Salvador Dalis ”Le phénomène d´extase”, ett montage av hänryckta kvinnoansikten. Sakralt? Kanske Bataille löste knuten: ”Allt som är heligt är poetiskt och allt som är poetiskt är heligt.”
Peter Cornell
Foto: Banff Centre For Arts and Creativity, Jean-Baptiste Béranger, Åsa Ersmark. Uppsala konstmusuem, Drottning Christinas väg 1 E, Uppsala. Utställningen pågår 10 november 2018 – 20 januari 2019
