I utställningens första del gör vi entré i en sliten och övergiven simhall, där armaturerna lossnat från taket och VVS-utrustningen börjat sjangsera. En minnestavla på väggen berättar att The Whitechapel Pool i många år fungerat som en kommunal simhall för the working poor, men stängdes på åttiotalet och sedan dess varit lagerlokal och replokal för diverse punkband etc. Men avloppsrören till de två pissoarerna i hörnet i är märkligt sammankopplade. En bilstol ligger utslängd bredvid bassängen. Någon vanlig swimmingpool är det nog inte. En enorm monolit har placerats på en studsmatta med följden att allt studsande omöjliggjorts. Det är för tungt här inne i helt enkelt.
Skulpturerna i utställningens andra del är gjutna i brons, men vitmålade och belysta av spotlights i ett mörklagt rum likt tablåer i ett museum. Den lilla pojken kryper ihop inne i eldstaden med benen uppdragna och hakan lutad mot knäna, liksom förminskad av omgivningens tryck. En annan pojke betraktar med bävan och förvåning ett gevär som hänger på väggen. Den korsfäste mannen hänger med ryggen och rumpan utåt. Den sista skulpturen i salen föreställer en gravid flicka klädd som ett hembiträde (och tankarna går osökt till en omtalad tv-serie). Det handlar om skam, straff, frånvaro och om en kollektivism och solidaritet som sakta upplöses. Mörkt och drabbande, men ibland mer som illustrerade idéer. Flera av verken har vi sett förut, och som vanligt när det gäller Elmgreen och Dragset finns ibland också ironiska kommentarer till en homosexuell tvåsamhet.
Utställningens starkaste verk – det platsspecifika The Whitechapel Pool – dröjer sig kvar hos betraktaren. Frånvaron av jublande, skrikande, plaskande barn i den lilla ljusblåfärgade poolen är öronbedövande och sorglig, och inte ser det ljusare ut i framtiden. Minnestavlan på väggen berättar att poolen nu ska bli en del av lyxhotellets spaavdelning, men allmänheten är inte utestängd Gud bevars! Ett särskilt medlemskort ska gå att köpa. Satiren är mitt i prick. Hur många hus i London idag har inte en sådan här ”minnestavla” intill gatuporten? Det har gått inflation i det hela. Elmgreen & Dragsets verk är en träffsäker nidbild av en i grunden fantastisk stad, som lider av gentrifiering, imperienostalgi och en uppblåst, anakronistisk självbild.
Björn Larsson
Foto: Jack Hems/Whitechapel Art Gallery, 82 Whitechapel High Street, London. Utställningen pågår 27 september 2018 – 13 january 2019
