Få tekniska nymodigheter har som fotografiet kastat den stora världen in i våra egna små privata sfärer. Med fotografiets hjälp blev det plötsligt möjligt att med stor trovärdighet berätta om sällsamma och fjärran händelser och platser utan att ta hjälp av språket. Men det finns fotografer som arbetar i rakt motsatt riktning, som i stället söker det odramatiska, ickespektakulära och det som för det mesta passerar oss utan att upptäckas. Gunnar Smolianskys stora sommarutställning på Kulturhuset är ett vittnesbörd om hur en sådan fotograf arbetar. Smoliansky arbetar inte programmatiskt och bygger inga fotografiska projekt. Han finns på plats med sin kamera, som han riktar mot människor, föremål och situationer som alla har det gemensamma att de är halvt osynliga i stadens stora rum. Solljuset som speglar sig i vattenpussarna på en öde gata, bilarnas hjulspår i en vintrig rondell, en ärrad husfasad – alltsamman är delar av berättelser om den scen som vi människor agerar på. Och oftast är det inte oss som huvudpersoner han porträtterar, utan de spår vi avsätter i vår närmiljö. Det är en fotokonst som hittar universum i en glasskärva. För dem som undrar över hur dagens fotografer erövrade sina uttrycksmedel bekräftar ett besök på Kulturhuset Gunnar Smolianskys enorma betydelse. (Adress: Sergels torg)
Kulturhuset, Stockholm: Gunnar Smoliansky (13/6-14/9)
Anders Olofsson