Bonniers konsthall öppnar igen, efter nästan ett års ombyggnad, med en samlad visning av verk med alla konstnärer som fått stipendium från Maria Bonnier Dahlins Stiftelse. Ändå är det mesta sig likt, förutom att entrén öppnats upp mot gatan och en av salarna bytt plats vilket ger en mer koncentrerad utställningsdel. Stipendiet firade sina första tjugo år när konsthallen invigdes för nu tio år sedan, och fyller i år 30. Varje år har stiftelsen köpt in verk av stipendiaterna och utställningen innehåller samtliga verk som ingår i deras samling. Närmare 80 konstnärer deltar, och utställningen är en tidsresa. Eftersom stipendiet har en övre åldersgräns, och många som sökt och fått det varit nyexaminerade från någon av konsthögskolorna, så påminner det hela om en brokig elevutställning. Detta är hur som helst enbart positivt eftersom de ju för det mesta är livfulla och medryckande tilldragelser.
Här rör vi oss från 1980-talets Måleri med stort M till 2010-talets materialprövande konstobjekt. Men tidslagren visas i rummen blandade huller om buller, vilket orsakar upplivande och lärorika visuella krockar. Mycket har till exempel hänt sedan Cecilia Sikström målade ”Frukost i det gröna” 1992 och förra årets stipendiat Caspar Forsberg göt sina textmeddelanden i spretiga aluminiumbokstäver. Visst är bådas verk starkt präglade av sin tid, men samtidigt finns det konst i utställningen som är svår att placera – både i tiden och i förhållande till rätt upphovsman eller -kvinna. Jag kunde till exempel inte identifiera Tanja Airaksinens verk, en gåtfull sydd vit målning som väcker lust att se mer. Vad gör hon idag? Medan annat känns igen, som Gunnel Wåhlstrands pojke i tusch, formfulländad redan vid examen från Mejan 2003.
”Samlade verk!” är ett snitt genom svensk samtida konst. Det går att läsa av strömningar och trender som varit aktuella genom de senaste trettio åren. Man får också konststatera, även om det varit tydligt sedan tidigare, att stipendiejuryn gjort ett gott arbete. De allra flesta av stipendiaterna är fortfarande verksamma och numera namnkunniga konstnärer. Det är bara att bocka av: Dahlgren, Edefalk, Kristalova, Lovell och Wretman är alla här.
Ändå saknas en del uttryck, framför allt fotografi. Faktum är att ingen av våra kända fotografer finns med; kanske för att de inte sökt stipendiet eller för att juryns fokus legat mer på traditionella konstformer som måleri, teckning och skulptur. Undantaget är Najda Bournonville, som deltar med en serie underfundiga färgfotografier av en sorts assemblage med upphittade prylar. Och så ett par konstnärer som arbetar med rörlig bild, som Lina Selander och Jessica Faiss.
Annars är det flera oväntade, och fungerande, möten mellan egentligen ganska olika konstnärer som är utställningens styrka. När och var fick en annars se just Selanders fotografier av radioaktiva stenar bredvid Linus Nordensson Spångbergs gropiga objektytor? Eller ta del av hur väl Nanna Nordströms balanserande skulpturer kan samtala med Viktor Rosdahls imploderande och genomsiktliga bildstod? Liknande korskopplingar uppstår genom hela den vackert installerade utställningen.
Slutligen några ord om den påkostade och snygga katalogen, som kommer leva vidare långt efter att utställningen stängt. Den är i sig en tidskapsel. Här har man verkligen lagt ner ett gediget arbete som ger ett fördjupat perspektiv till utställningen. Boken är en kronologisk genomgång av stipendiaterna, kompletterat med nya intervjuer som belyser skillnader i förhållningssätt, konstvärldens förändring och konstnärernas influenser. Den genomgripande professionalisering som ägt rum på samtliga plan blir nästan plågsamt tydlig. Faksimil av recensioner från tidningar och ansökningar till stiftelsen, blandas med utställningsbilder och andra tidsmarkörer. Redaktören Niclas Östlind följer den konstruktiva och redovisande metod som han utvecklade i sitt avhandlingsprojekt kring svenskt fotografi.
Både utställningen och katalogen är en möjlighet till uppdatering av en viktig del av svensk samtida konst från de senaste tre decennierna.
Magnus Bons
Foto: Christian Habetzeder och Per Kristiansen. Bonniers konsthall, Torsgatan 19. Utställningen pågår 22 maj – 28 augusti
