Det mesta i livet som vi tar för givet är egentligen temporärt och förhandlingsbart. Ingenting är beständigt. Jag påminns om detta när jag besöker Patrik Bengtssons utställning Rest your little head and tell me about the past som just nu visas på Alingsås Konsthall. Den liknar en arkeologisk fyndplats.
Det mest iögonfallande verket är en väldig textilskulptur i form av en Brontosaurus som ligger och vilar med huvudet mot en kudde på golvet. Dess dåsiga gestalt är såväl mysig som sublim och för tankarna till Joseph Beuys filtskulpturer, fast i detta fall har materialet tillverkats av kvarblivna textilier från multinationella företag. Tyget är spräckligt och kan liknas vid en trasmatta; olika delar som har sammansatts för att bilda en ny identitet. Till sammanhanget hör Brontosaurusens kaotiska bakgrund: den upptäcktes under 1800-talet men har sedan dess varit omstridd och har i många fall kommit att betraktas som ett påhittat djur. I Bengtssons skulptur avspeglar sig den föränderliga historieskrivningen bland annat i den melerade texturen. Urtidsödlans skepnad blir vag och förflyttas till ett intressant gränssnitt, där varken vetenskapen eller fabeln har ensamrätt.
Planeten Pluto har genomgått en liknande process, när den 2006 började definieras som en dvärgplanet. I utställningen uppenbarar sig en stjärnbeströdd vägg och en lång duk där en målad Pluto svävar. Den spöklikt skinande cirkeln försvinner in i det flammiga mörkret som omgärdar den.
Jag blir mäkta glad över en liten installation i vilken flera politiska tal projiceras, mycket på grund av att jag inte kan höra ett dyft av vad som sägs. Donald Trumps och de andra självrättfärdiga herrarnas röster transformeras på något mirakulöst sätt och flyter ut som ett dovt muller genom två högtalare i en annan del av rummet. Detta utjämnande ljud tycks indikera deras ganska oansenliga och korta tid i livet och att de så småningom kommer att vittra sönder till stoft, precis som vi.
Bengtssons förmåga att väva samman disparata tider och idéer med varandra i ett existentiellt mönster är anslående. Hit hör också det oväntade inkorporerandet av låttexter och referenser från artister och band som Morrissey och New Order. Autenticiteten är ett övergripande tema, men det är framförallt inte vad som är sant eller falskt som undersöks, utan snarare vem som ges tillstånd att bruka äktheten likt ett vapen och anpassa den efter sina egna behov. Men det är inte bara avlägsna planeter och dinosaurier som rangordnas efter sin autenticitet, människor drabbas också. Rasbiologin under början och mitten av 1900-talet är ett sådant exempel. En annan fråga som uppstår i betraktandet av Bengtssons konst är huruvida inte de konstnärliga och populärkulturella tolkningarna av världen kan vara lika reella och omvälvande som de vetenskapliga.
Sara Arvidsson
Foto: Patrik Gunnar Helin och Sara Arvidsson. Alingsås konsthall, Södra Ringgatan 3, Alingsås. Utställningen pågår 18 juni 2016 – 14 januari 2017
