Tid är en av samtidsmänniskans stora bristvaror. Det blir man lätt varse om i The world out of my hands av Michel Auder där några av de tjugotal filmer som visas är timslånga. Den som är cyniskt lagd kanske misstänker att ett bakomliggande tanke med en sådan tidstjuv är att höja konsthallens låga besökssiffror. För att få så stor behållning som möjligt av utställningen är det nämligen värt att gå dit mer än en gång. Den som är mer kvalitativt inriktad ser det som en möjlighet att få en glimt av vad som är aktuellt på den internationella konstscenen.
Franskfödde Michel Auders filmer har under senare år visats på flera utställningar, biennaler och filmfestivaler runt om i världen. I somras hade han en separatutställning på tre gallerier i New York. Nu i höst visar Lunds konsthall verk från hans 40-åriga konstnärskap. Syftet att ge en heltäckande bild av hans produktion. I det häfte som hör till utställningen liknar konstintendent Anders Kreuger Michel Auder vid en partiell observatör. I en tid då de stora berättelsernas giltighet har upphört till förmån för flera subjektiva historier har tanken på en allseende objektiv observatör spelat ut sin roll. På liknande vis kan man tänka sig att varje individuell besökare får sin egen personliga inblick i Michel Auders tidsresa från 1960-talet fram till i dag. Samtidigt är det som att få ett stycke konsthistoria, betraktat ur ett subjektivt konstnärligt öga, presenterat för sig.
Michel Auder ingick i kretsen kring Andy Warhol. Under en period bodde han tillsammans med sin fru Viva, en av Andy Warhols skådisar, på det legendariska Chelsea Hotel i New York. Så är det också som skildrare av Andy Warhol och hans kultförklarade The Factory som han gjort sig mest känd. Andy Warhol lär ha sagt att alla människor är som levande kameror som går runt och filmar omvärlden. Michel Auders filmande ger lite samma känsla. Metoden att till synes bara låta filmen rulla på utan någon märkbar redigering av materialet gör att betraktaren kommer väldigt nära personerna i de dokumentärt präglade filmerna. Med lite god vilja är det som om Andy Warhol i egen hög person i Chronicles: Chelsea girls and Andy Warhol 1971-76 står och talar inför en publik i konsthallen.
Filmmetoden som i vissa avseenden ger associationer till dogma skulle kunna jämföras med den form av deltagande observation som antropologer och sociologer ibland ägnar sig åt för att förstå det fenomen som sätts under lupp. Michel Auder går på liknande sätt in och ut ur sina två roller som observatör och deltagare; något som kan vara en konsekvens av att det är filmer ur hans mer eller mindre privata arkiv som offentliggörs. Mycket av det dokumentära filmandet gjordes utan avsikt att visas inför en publik. Flera filmer ger en känsla av att innehållet inte silats genom något filter. Men trots den ansenliga mängden film i de tjugotal verk som visas har givetvis ett urval gjorts. Enligt filmaren själv har flera scener fått klippas bort på grund av sitt explicita innehåll. Michel Auder beskriver sina filmer som krönikor, dagböcker eller porträtt. Ett exempel på det senare är ett filmporträtt av porträttmålaren Alice Neel. Som av en händelse visas samtidigt en utställning med hennes porträttkonst på Moderna museets filial i Malmö. Trots eller kanske just på grund av de vitt skilda teknikerna kompletterar de två utställningarna varandra.
Förutom de av Michel Auders filmer som lutar åt det dokumentära hållet finns det andra som mer är som poetiska betraktelser av tillvaron. Så är fallet med titelverket The world out of my hands. På ett plan ställs inte särskilt höga krav på betraktaren; det är bara att ge sig hän och låta sig svepas med. Ur en annan synvinkel krävs det mer än så av publiken. Ögat drar sig gärna till den rörliga bilden. Trots det vilar jag gärna blicken på de Photo stills som placerats här och var bland filmerna i Lunds konsthall. Med undantag av dessa collage, där stillbilder blandas med filmremsor ur filmerna, är Michel Auders konst inte av det slag som i första hand platsar ovanför soffan i vardagsrummet. Annars är placeringen av verken i utställningsrummet, precis som det brukar vara i Lunds konsthall, väl avmätt. Möjligtvis att några Photo Stills kommer lite i kläm där de hänger på ena väggen längs de små filmbås som byggts upp. Trots den ansenliga mängden verk är utförandet stramt, snyggt och sparsmakat.
Adress: Mårtenstorget, Lund
Utställningen pågår under perioden 18/9 -14/11
Lena Karlsson (text), Lunds Konsthall (foto)
