Om Waldemarsudde hade kompletterat sin pågående utställning Symbolism och dekadens med ett knippe samtida konstnärer, vilket hade varit önskvärt, så hade Love Lundell varit ett utmärkt val. Utan någon uppenbar dragning mot esoterisk spiritism och hypnotiska suggestioner verkar Lundell, precis som de franska symbolisterna mot slutet av 1800-talet, vara fast besluten om att inte låta sina bilder fastna i den fadda ytlighet som den lätt avlästa verkligheten erbjuder. Med sitt uppbrutna bildrum, sin dragning mot fabler och samplad populärkultur och sin snudd på romantiska faiblesse för drömmar och mystik, vore Love Lundell rent av det perfekta exemplet på att vi lever i en tid där symbolismen framstår som mer aktuell än på mycket länge.
Love Lundells förkärlek för hårt lackade och spruckna ytor kunde möjligen vidare antyda att han nöjer sig med att stanna hos symbolisterna. Men så är inte fallet. De myllrande bilder som Lundell nu visar i utställningen Coming Attractions på Wetterling Gallery skulle i så fall snarare kunna beskrivas som ett vildsint collage. Lundell har klistrat ihop intryck från en betydligt yvigare konsthistoria och gjutit alltihop i en förhållandevis återhållsam färgskala och i en form som doftar svagt av Jan Håfström eller motsvarande enveten bildberättare.
De många lagren av narrativt stoff understryks av att flera av utställningens tio större målningar har lämnat den trygga rektangeln och är utförda på figursågad mdf. Men precis som tidigare balanserar Lundell upp sina drömska, vagt oroande scener med ett leende, ibland nästan dråpligt, anslag. Om man inte gillar bilder som tillåts bubbla över så gillar man troligtvis inte Love Lundell. Men om man uppskattar tanken på att simultankonsumera Cartoon Network och en poet som, säg, Paul Celan – då fnissar man förtjust. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om Coming Attractions markerar ett större genombrott för Love Lundell.
Sebastian Johans
Foto: Wetterling Gallery. Kungsträdgården 3. Utställningen pågår 8 oktober – 14 november 2015
