Mats Hjelms konstnärskap har ofta berört relationen mellan oss och ”den Andre”, accentuerad genom skildringen av det laddade förhållandet mellan svarta och vita i USA. I verk som ”Black Nation” och ”White Flight” har han skildrat aspekter av rasförtryckets USA och den svarta frigörelsekampens historia. I takt med att den postkoloniala teoribildningen och praktiken kommit att få genomslag i större delen av världen har Hjelms verk mer eller mindre automatiskt kommit att kroka samman med den globaliserade konstvärlden, på gott och ont. Postkolonialismen har sin goda sida i bejakandet av andra perspektiv än det västerländska, men baksidan existerar i form av exotisering eller mystifiering av främmande kulturer, hur vällovliga syften man än haft.
En viktig del av den postkoloniala erfarenheten består även i ”upptäckten” av konstscenerna i världen utanför de amerikanska prestigegallerierna och de europeiska biennalerna. Mats Hjelms utställning tillsammans med den malinesiske fotografen Mohamed Camara är resultatet av ett samarbetsprojekt mellan de svenska konstnärerna Mats Hjelm, Annica Karlsson Rixon, Jessica Faiss och ett antal fotografer med hemvist i Malis huvudstad Bamako. Mali och Bamako är för västerlänningar förmodligen mest känt som centrum för en mycket dynamisk musikscen med artister som Amadou and Mariam, Salif Keïta, Toumani Diabaté, och den numera avlidne Ali Farka Touré. Även västerländska storstjärnor som Ry Cooder och Robert Plant har vistats i Bamako för att samarbeta med lokala musiker.
Men Bamako är också förknippat med fotografiet som uttrycksform. Staden är säte för foto- och videobiennalen ”Les Rencontres Africaines de la photographie”, och Bamako har en egen fotohistoria på högsta nivå genom män som Malick Sidibé (vinnare av Hasselbladpriset 2003) och Seydou Keïta. I dessa fotografers bilder går det att avläsa det postkoloniala Afrikas nya självmedvetenhet, antingen det handlar om hippa ungdomar i klubbmiljö eller stolta familjer i sina högtidskläder. Men en hel del vatten har flutit under broarna sedan dess, och varken Mali eller Sverige ser ut på samma sätt som när Sidibé tog sina bilder på 1960- och 70-talet.
Mats Hjelms del av utställningen består av stillbilder och en videoloop, där han begivit sig ut i Bamakos myllrande folkliv till en gata där människor är sysselsatta med sitt vardagliga arbete. I vad som först förefaller vara ett mer eller mindre oformligt kaos framträder efter en kort stund tydliga strukturer, vardagens lågmälda rytm som ackompanjerar livet. Här finns inget av den spektakulära dramatik eller upprörande misär som västerländska nyhetsmedier älskar att skildra varhelst i Afrika de råkar befinna sig. I den lilla mikrovärld Hjelm låter oss titta in i är tillvaron ett enda pågående nu, utan toppar eller dalar. Ibland fastnar ögat vid enskilda detaljer eller ansiktsuttryck, men det är stabiliteten som dominerar. På sätt och vis skulle man kunna säga att Mats Hjelm tagit Sidibés estetik ut från fotoateljén till den dammiga gatan. Människorna utstrålar fortfarande samma stolthet som på Sidibés 60-talsbilder.
Mohamed Camara, född i Mali men numera verksam i Paris, har lite paradoxalt valt ett fotografiskt idiom som är betydligt mer abstrakt, men som samtidigt frilägger en visuell värld som befinner sig bortom – eller under – vardagen. I hans bilder är ofta människorna anonyma, de vänder sig bort från oss eller avbildas i motljus som skuggfigurer. För det mesta befinner vi oss inne i ett rum, och blickar utåt mot världen genom ett fönster eller en dörrspringa. Camaras fotografi är lika lågmält som Hjelms, med den skillnaden att han inte söker människan som yrkesarbetare eller social varelse med en specifik placering i samhällshierarkin. Hans människor existerar i kraft av sina egna väsen, som fokalpunkter i konstnärens liv och tillvaro. Mats Hjelm och Mohamed Camara förenas i tron på att det finns ett liv värt att skildra, oberoende av vilket politiskt eller ekonomiskt värde det råkar tillmätas på mediebörsen.
Bilder (uppifrån och ned): Mohamed Camara, Mats Hjelm
Adress: Hälsingegatan 43
Utställningen pågår under perioden 21/1 – 21/2
Anders Olofsson (text), Flach+Thulin (foto)
