Tonsättaren Igor Stravinsky lär ha sagt att pianot är ett slaginstrument. Och för Matthias van Arkel tycks måleriet vara ett objekt. Hans konstnärskap har låtit oss gå in i målningar, snubbla över kubformade målningar på golvet eller stöta på färgen i sammanhang där vi minst av allt anar det. Sedan några år tillbaka arbetar han med att producera målningar av vulkaniserat silikongummi. Just ordet ”producerar” är sällsynt väl valt, eftersom van Arkel arbetar fram sina verk i en genuin fabriksmiljö. I sin förra utställning var fokus på målningar som faktiskt hade två sidor, och mycket väl kunde hängas som det passar betraktaren. Denna gång har van Arkel dock återgått till ett mer traditionellt frontalperspektiv, även om inget hindrar att man nu som tidigare kan placera verken i exempelvis garaget eller utomhus. De är garanterat väderbeständiga. Formspråket är glatt expressionistiskt, och i kombination med den halvindustriella tillverkningsprocessen förnimmer man en fascinerande kollision mellan kreativa eruptioner och ett tuktat, minimalistiskt förhållningssätt. Konsthistorien slår knut på sig, och känns i ett ögonblick väldigt levande. (Adress: Sturegatan 24)
Galerie Aronowitsch, Stockholm: Matthias van Arkel (14/2-15/3)
Anders Olofsson