Det är inget blygsamt eller urskuldande konstnärskap som möter en när man kliver in på Lars Bohman Gallery. Lukten av färg sticker i näsan, över väggarna hänger gigantiska färgexplosioner till målningar och på golvet står kladdiga skulpturer som besökaren uppmanas att inte röra eftersom färgen är blöt. Inte ens när den yttre intrycksattacken har stillat sig går man skyddad genom de fem utställningssalarna, snarare tvärtom.
Bjarne Melgaard är konstnären som gått från att kyligt betraktas som outsider till att vara hett stoff, inte minst i nuvarande hemstaden New York. Det är ett faktum som syns på de röda klisterprickarna som sprider sig över verkförteckningen till The Sadistic Skater. Melgaard däremot, vägrar blidka någon och utställningen på Lars Bohman Gallery är snarast att betrakta som det senaste tillskottet i ett ständigt provocerande och gränstestande konstnärskap. Utställningen domineras av stora neoexpressionistiska målningar av varierande abstraktionsgrad med såväl figurativa som icke-figurativa element. Men här finns även en handfull skulpturer i par, där den enas penis krympt till miniatyrstorlek medan den andres överdimensionerade får fungera som ett stödjande extra ben.
Här finns verk där Melgaard låtit sina assistenter avbilda honom i en manligt utfläkt position, och konstnären sedan själv lagt sista handen med frenesi. Här finns de abstrakt expressionistiska målningarna som avslutats med de medvetna konturerna av en figur, eller tavlorna där texten (som så ofta hos Melgaard) provocerar i sin direkta vägran att väja för något. Stilistiskt blandar Melgaard högt och lågt, gatuestetik mixas med neomodernism och subkultur möter tjusig gallerilokal. Det är färgstarkt rått, det är fullt av sprängkraft. Om den initiala uppviglingen ligger i utställningens överrumplande och mastodonta uttryck, dess nästan självgoda dominans och sätt att tränga sig inpå huden på betraktaren; döljer sig den riktiga provokationen under ytan. För har man väl smält det första intrycket, börjar en vandring ner i ett inre mörker. Bjarne Melgaard spränger gränser, i uttryckets mest extrema tolkning, genom att utforska sina egna avgrunder och respektlöst göra konst av avvikande sexualitet, sadism, självförstörelse och bisarra trosbekännelser.
Med hänseende till att Melgaard tidigare hämtat motiv från organisationer som vill legalisera sex mellan unga pojkar och äldre män, samt anklagats för att hylla barnpornografi, kan utställningen på Lars Bohman Gallery ses som relativt lugn. Här finns inslag – som vissa textutsnitt eller målningen av en man och en hund i en passionerad kyss, båda med texten ”me” över sig – som onekligen väcker betraktarens känslor, men debattvågorna lär gå lågt med Melgaardska mått mätt. Jag kan även tycka att uställningstematiken är svag – vari The Sadistic Skatergår att finna, utöver mer eller mindre skateestetiska referenser, är inte helt klart och en del målningar saknar det kompromisslösa djup som är en av Melgaards största styrkor. Här finns portar där betraktaren leds ner till självinsikt och självrannsakan, till att upptäcka och acceptera mänsklighetens mörker utan att döma det man finner som fel, men ibland förloras nycklarna till dessa i ett alltför frenetiskt måleri som ger ytan huvudrollen. Men trots det, och trots mitt initiala motstånd mot ytterligare ett högljutt provokativt konstnärskap, går Melgaard bortom det ytliga effektsökeriet och ner i ett mörkt inre med humöret i behåll.
Adress: Karlavägen 16, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 22/6 – 16/2
Sara Skoglund (text), Lars Bohman Gallery (foto)
