Den största utmaningen med Spritmuseums utställning av Beatrice Cussols surrealistiska och färgglada akvareller är att frigöra den från alla museets spritreferenser och stänga ute ljuden från angränsande utställningslokaler där Karl-Gerhard kupletter dånar på hög volym. Något som nätt och jämnt lyckas. Att läsa utställningstexten på väggen ger jag upp och hoppas att den finns att läsa på Internet för något löst papper att ta med delas inte ut.
Beatrice Cussol är en fransk konstnär född 1970. Hennes internationella genombrott kom i samlingsutställningen Global Feminism på Brooklyn Museum 2007 och då var det just bildernas feministiska kvalitéer som väckte stor uppmärksamhet. Utställningen på Spritmuseum cureras av museets Mia Sundberg med co-curator Jens Fänge vars egna bildspråk har gemensamma refrenser med Cussols. Det Fänge bidrar med är utformningen av utställningen, en röd bakre fond och sneda vita väggar som i en surrealistisk men dekorativ Dr Caligaris scenografi. Samma scenografi som återfinns i Fänges egna målningar och utställningsarrangemang. Cussols stora akvareller placeras som mitt i en väldig målning av Fänge. Vilket fungerar bra eftersom deras sätt att uttrycka sig är så lika och på flera sätt glider in i varandra. Men hade fungerat ännu bättre om inte de andra utställningarna i museet trängt på så envist från alla håll. Och trots att vi börjar vänja oss vid att privata sponsorer tar sig in i konstens värld och via konsten skaffar goodwill och investerar kapital i utbyte mot att konsten ges möjligheter att verka inom givna ramar så känns det lite smått udda att gå till ett spritmuseum för att se aktuell, nydanande internationell konst. Samtidigt är man glad över att få se Cussol här i Stockholm men det hade blivit ännu bättre om gränserna mellan konsten och spriten varit tydligare. Cussol-utställningen är fristående från det samarbete mellan Absolut Vodka reklamen och konstnärer som också visas. Men de glider in i varandra och Cussols bilder förknippas med spritsammanhanget. Det skulle vara intressant att fråga Beatrice Cussol hur hon upplever detta.
Utställningen kallas Rude Girls. Sagodekorativa akvareller med söta men tokiga flickor som kissar precis när, hur och var de vill. I glada färger, stort format och med referenser från konst, populärkultur, historia och politik. De är förtjusande, förföriska, coola, orädda, lössläppta som på grönbete och har en lång rad med positiva egenskaper. Och även om Cussols bilder inte befriar kvinnan inom oss så väcker de absolut feministen inombords. Kittlar, retar och provocerar. Den enda kritik jag kan komma på är det motsägelsefulla i att konst som vill vara feministiskt nyskapande och provocerande presenteras i så sagosöt förklädnad. Och hur koketterande är utställningstiteln? Även om kvinnor på riktigt inte skulle dra sig för att vara Rude Girls så vem gillar Rude Girls när det kommer till kritan? Ingen antagligen. Om man inte klär dem i väldigt mycket socker.
Som söta supernannyn Mary Poppins sjöng ”med lite socker i botten så går medicinen ner”. Skippar man sockret så hamnar man exempelvis hos Lee Lozano. Men det var ju på 60-talet och en annan tid. En inte lika sockerberoende tid.
Adress: Djurgårdsvägen 38, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 19/9 – 14/2 2014
Maria Johansson (text)
