Galleri Mejan, Stockholm: Jonathan Lewald, Moa Israelsson (17/10-28/10)

En uppmaning till alla de tappra besökare som i dagarna trängs på Moderna Museet för att få se en skymt av Dali-utsällningen: ta en lov över Exercisplan till närbelägna Galleri Mejan för an konstupplevelse av det lite annorlunda men inte mindre helgjutna slaget. Jonathan Lewald och Moa Israelsson går sista året på Kungl. Konsthögskolan och ställer ut tillsammans i en utställning som från helt olika utgångspunkter förenas i en säregen, gemensam atmosfär. Lewald gestaltar med kamerans hjälp sin mormors fångenskap i den egna kroppen, fängelset som Alzheimers syndrom obönhörligt förvandlar individen till. Vi tas med på en enda lång, sammanhängande åkning från rummets periferi ända in i djupet av den gamla kvinnans öga. Det vilar något gripande över stumheten i den stilfulla inramningen, blicken blir till en spegel som gör allt det som finns där bakom oåtkomligt samtidigt som vi betraktare vad som skulle kunna vara vårt eget öde. Enkelt och kraftfullt på en och samma gång. Moa Israelsson har en längre tid intresserat sig för naturnära civilisationer som är på väg att försvinna. I ett projekt, ”Areawilderness”, har hon skapat en fiktiv fastighetsförmedling som kränger hus i de amerikanska utmarkerna. Denna gång har hon skapat en modell av ett träsk, en biotop som onekligen är av det hotade slaget i vår miljökrisande värld. Till tonerna av den tyska eurodancegruppen Real McCoys 90-talsdänga ”Run Away” manövrerar kameran bland Israelssons kärleksfullt förfärdigade skumgummimodeller av träskvegetation. Samtidigt kan vi alldeles intill själva pilla på de fascinerande modellerna. Generöst och upplyftande, en undergångsvision som trots allt känns ovanligt positiv. Jonathan Lewalds och Moa Israelssons lyser starkt och intensivt i höstmörkret. (Adress: Exercisplan)

Utskriftsvänlig version