Wetterling Gallery, Stockholm: Eric Freeman (17/4-23/5)

År 2006 deltog Eric Freeman i Saatchi Gallerys utställning ”The Triumph of Painting” i London, och året därpå plockade samma galleri med honom i utställningen ”Abstract America”. Givet Charles Saatchis förmåga att träffsäkert pricka in (och delvis) skapa nästa varv av konsttrender borde Eric Freeman med andra ord vara en konstnär att titta lite närmare på. Frågan är om man blir så imponerad av vad man finner – och i så fall av vad. Freemans inspirationskällor hittar man otvetydigt bland konstnärer som Mark Rothko, Ellsworth Kelly, Frank Stella och Josef Albers. I botten av hans konstnärskap tronar med andra ord klassisk color field-painting som oblygt flörtar med de metafysiska aspekterna hos det abstrakta måleriet. På den tid när det begav sig var målningen som projektionsyta för andakt ett vördat faktum, men vi befinner oss numera – på gott och ont – ganska långt från det förhållningssättet. Det tycks Freeman vara mycket medveten om, för ur det meditativa färgdiset i hans bildrum frigör sig efter en stunds betraktande konturerna av en fysisk rumsgeometri, komplett med vinklar och vrår. Freeman lånar och återanvänder med en eklektikers glada frimodighet, utan att göra någon större dramatik av det. Ibland ligger hans målningar farligt nära inrednings-TV:s krav på följsamhet i en modern designmiljö, men spänner man blicken bortom den snygga ytan öppnar sig en osynlig värld som väntar på att upptäckas. (Adress: Kungsträdgården 3)

Utskriftsvänlig version