Tensta Konsthall seglar vidare med ny ledning (William Easton) och nytt utställningsprogram. ”Polyglottolalia” är en utställning som inte är helt lättsmält, men så är dess ämne också något så svårfångat som människans språk och diskrepansen mellan språk och verklighet. De deltagande konstnärerna – Candice Breitz, Erik Bünger, Omer Fast, Marcus Gärde, Susan Hiller, Claude Horstmann, Michael Klöpfer, Johan Petri och Peter Rose – arbetar med ett brett spektrum av uttryck, från automatiskt text och foto till video och ljudkonst. Ibland blir resultatet kanske lite väl introvert och okommunikativt (språk handlar ju faktiskt ytterst om kommunikation), men emellanåt bottnar enskilda verk i en problematik som inte är helt enkelt att handskas med. Omer Fasts manipulerade intervjuer med besättningsmedlemmarna i en israelisk stridsvagn skapar precis den rätta känslan av existentiell schizofreni som uppkommer när vanliga ungdomar ges makten över liv och död. Och Candice Breitz små scener ur japansk vardag (bilden) – där skådespelarna bara fått använda de 150 japanska ord konstnären spontant kan rabbla – är lika underfundigt dråpliga som de är indikatorer på språkets inneboende tillkortakommanden. Akira Kurosawa Harakiri Sayonara, på min ära! (Adress: Taxingegränd 10)
Tensta Konsthall: ”Polyglottolalia” (21/3-30/5)
Anders Olofsson