Tamar Ettuns minnesfragment från uppväxten i Jerusalem har kodats i färger och årstider. En blå fas har passerat, nu är den gul: åtrå, eros, passion. Platsen för vernissagens gula performance A Mauve Bird with Yellow Teeth Red Feathers Green Feet and a Rose Belly. Part: Yellow kunde inte ha varit bättre. Botaniska trädgården nedanför Uppsala slott/konstmuseum bjuder på sol och vår, grönska och vatten. Gula gestalter samlas och driver inledningsvis ett rundband framåt. Genom sina dräkter har de olika typer av begränsningar av sinnen och rörelsefrihet. Ett par sitter ihop i dräkternas gigantiskt långa ärmar och måste samagera, några har näsa och mun täckta. En gestalt, som ständigt nynnar med munnen tilltäppt av en blomma och armarna inneslutna i dräkten, är dömd att ta sig fram på en stol på minimala hjul. En annan är instängd i ett torn av plastföremål, en tredje bär boxhandskar, tredubbla högklackade skor och tar sig fram på knä.
Och så släpps de stora färggranna luftsäckarna loss. De erövras, förloras, tämjs och förs samman igen. En hel livskamp utspelar sig. Trots gestalternas begränsningar är livsviljan enorm och drivs vidare av kärlek och längtan. Några agerar solitärt och andra i par, men är ändå i flera meningar samstämmiga. De är alla sökande kvinnor med begär, på väg mot ett mål.
Föreställningen lämnar spår, både på grusgångar och i tankebanor, och vi betraktare vandrar samtalande vidare på upptäcktsfärd längs Tamar Ettuns livsväg, nu i form av utställningen The Yellow Who Wants på museet. Själv vandrade hon åtskilliga gånger mellan Jerusalem och Tel Aviv, utförde samma ritualer varje gång och samlade saker. De kroppsliga uttrycken fortsätter i utställningen, rörelsen och gestaltandet är närvarande i skulpturer, videoverk och installationer.
Kroppens uttryck kan inte frikopplas från sinnenas upplevelser. Arbeten utförda av den skapande handen blir kroppens relation till tingen. Skulpturerna har också de kroppar, är taktila och känns märkligt mänskliga. Besökaren kan gå in i en fläktuppblåst luftsäck, se en video från en blå performance och följa Ettuns vandring mellan städerna. Genom en annan video kan man uppleva hur det känns att öppna en burk sardiner mellan läpparna. Skulpturerna är konstruerade av ting från vardagen – som baljor, hinkar och skurhandskar – och sammansatta till något med helt ny betydelse. Vad jag förstår har Tamar Ettun i någon bemärkelse funnit allt på sin livsvandring – allt är sammansatt av erfarenheter. Själv känner jag mig som Alice i Underlandet där jag kryssar mellan flygande gestalter, halva magiska ägg och märkliga skulpturpersonligheter.
Marit Jonsson
Foto: Marit Jonsson, Charlie Rubin, Tamar Ettun (uppifrån och ner). Uppsala konstmuseum, Drottning Christinas väg 1 E, Uppsala. Utställningen pågår 12 maj – 21 augusti 2016
