Djupt nere i berget vid Stockholms universitet ligger konsthallen Accelerator. Byggnaden bär på ett stycke ärevördig vetenskapshistoria: här fanns en gång Sveriges första partikelaccelerator. Kärnfysiken och relativitetsteorins ande svävar över platsen, inte minst över Sin Wai Kins utställning ”The Time of Our Lives”.
Enligt den speciella relativitetsteorin är tid och rum inte absoluta storheter, utan är beroende av rörelsen och gravitationen. Tankar som dessa smälter Sin samman med science fiction, kantonopera, taoism och samtida massmedieestetik. Det borgar för en ganska spretig presentation, vilket med största säkerhet är konstnärens avsikt.
Kanadensiske Sin har en icke-binär identitet, och spelet med olika rollfigurer löper som en röd tråd genom utställningen. Den består av ett par stora videoinstallationer och några mindre, skärmbaserade videoverk. Figurerna The Storyteller, Change, Wai King och V Sin återkommer i olika konstellationer.
Med en parafras av en känd taoistisk allegori frågar The Storyteller oss om du är universum som drömmer att du är en människa – eller om människan drömmer att det finns ett universum.
I rummet intill hamnar vi mitt i en amerikansk sitcom, komplett med studiopublik. Ett exhibitionistiskt par försöker nå klarhet i om de lever minuterna före domedagen, eller minuterna efter. Deras livsberättelse tycks börja och sluta på samma punkt, tiden går i spinn.
Utställningens starkaste kort är videoverket ”Dreaming the End”, där en maskulin och feminin figur går i clinch med Sins centrala fråga om vår beskrivning av verkligheten också påverkar både verkligheten och oss själva. Hens fantasifulla variationer på detta tema utspelar sig mot en elegant bakgrund av lika delar italiensk skulpturträdgård och fascistisk arkitektur. Man sugs in, trots att man i grund och botten inte fattar ett jota.
Anders Olofsson
Accelerator, Frescativägen 26 A, Stockholm. Pågår 19 oktober 2024 – 9 februari 2025
