Finska Saara Ekström har ett förfinat uttryck inspirerat av japansk estetik. Hennes fotografiska stilleben på Fullersta gård är förföriskt vackra, även om de flesta avbildar skräp och smuts. Utsökta svartvita kompositioner med utsnitt av markytor där civilisationens kvarlevor långsamt bryts ned. Släpljuset magiskt, tekniken närmast perfekt. Så som bilder av förgängligheten ofta är, men som just därför också blir en aning livlösa.
Det är som att Ekström griper efter för mycket. Hon vill fånga både sörjan och skönheten, samtidigt föreviga tingens elegans och deras lite äckliga sidor. Fast ibland förmår hon balansera de två på ett sätt som fungerar. Som i en svit stilleben där tuggummibubblor letar sig ut genom håligheter i egendomliga stenformationer. Ett slags märklig sammansmältning mellan väst och öst.
Ett enastående självklart uttryck har annars den svartvita kortfilmen ”Hypnos”, som överskuggar allt annat i Ekströms utställning. Lika omedelbar som gåtfull, med en enkel komposition och dunkel innebörd. I en snårig skog svävar ansiktsmasker, såna som används inom japansk Noh-teater. Filmen växlar mellan olika närbilder på maskerna, som osökt framstår som ett slags väktare eller naturväsen, framkallade av den omgivande miljön.
Filmens träd och buskar visas i skiktade bilder i en kontrastrik textur av ljus och mörker. Allt står stilla, ändå darrar naturen. Vibrerar av dolda spänningar som drar genom skogen. Sedan den magiska flöjtmusiken ovanpå det. En repetitiv in- och utandning i takt med bildsekvenserna.
Det arkaiska uttrycket och den korniga dubbelexponeringen hos Saara Ekström får mig att tänka på Rut Hillarps konst, som visades på Fullersta för några år sedan. Bara två exempel på den lilla institutionens inriktning och förmåga att lyfta fram intressanta och oväntade namn.
Magnus Bons
Fullersta gård, Fullersta gårdsväg 18, Huddinge. Pågår 28 september 2024 – 12 januari 2025
