Moderna Museet, Stockholm: Johannes Nyholm (4/9-25/9)

Skitiga, fula och roliga på ett både tafatt och omedelbart vis förfaller figurerna i Johannes Nyholms animerade film ”Sagan om den lilla Dockpojken” i fyra delar. Tafattheten utgörs av figurernas lite klumpiga utförande, både till mimik och rörelse, det omedelbara däremot uppfattas genom överdrivna ljudeffekter, en avväpnande dialog och Johannes Nyholms lakoniska berättarröst. I den andra filmen om Dockpojken ska en kvinna komma på besök till pojken för att se på Ivanhoe tillsammans och när hon träder in i rummet utbrister hon frankt men samtidigt försiktigt: – Här luktar svett! Även om den spartanska ungkarlslyan mycket väl skulle kunna vara orsaken kan det lika gärna vara kvinnan själv som inte längre doftar mumma. Den lilla dockpojkens strävan att göra lite mysigt med neddragna gardiner, tänd bordslampa och lite chips är särskilt rörande. Kvinnan är nämligen svårflörtad. Om Natalie Djurbergs animerade filmer är klart mer groteska när det kommer till figurernas utförande och till berättelsernas dramatik framstår Nyholms film som en rättfram berättelse om vardagens alla försök att göra tillvaron lite mer än skaplig trots stolpig kommunikation och konstanta avbrott. (Adress: Exercisplan, Skeppsholmen)

Utskriftsvänlig version