Det är deg överallt på Lilith Performance Studio. Den bärs, bultas och masseras in i huden. En levande organism som klibbar under skorna och tornar upp sig mot taket när jag kliver genom mjöliga hålrum för att bättre se vad som pågår. Publiken rör sig längs väggarna, och i det neonblå dunklet svallar känslor, röster och kroppar i en mäktig mix av sång, smekningar, skönhet och sorg. Både bageri och nattklubb, operascen och katastrofplats, mörkt och överdådigt twistad bortom all rim och reson.
”Min totala njutning” är ett sinnligt allkonstverk av det slag som bara går att se på Lilith, där det möjligas gränser sätts ur spel gång på gång. Verket är skapat av Elin Lundgren och Petter Pettersson, konstnärsduon bakom studion som även gjorde ”Gamechanger” tidigare under hösten. Då synade man kraftfullt men lite ytligt frågor om individualism, grupptryck, lust och tvång. Nu utvecklar duon sin fulla potential, i samarbete med Malmöpoeten Daniel Mårs som skrivit en mångbottnad diktsvit.
En böljande massa av aktörer rör sig i en timslång loop genom det jäsande underlandet. Unga och gamla, ensamma och sammanflätade. Lägg därtill Philip Gleisners eggande elektroniska soundtrack, körsång, en kringvandrande operasångerska och en sensuellt svingande pole-dansös. Brottstycken av fraser drar genom diset: ”min billiga blick”, ”grovt vällande lögner / den här sörjan / hysteriskt verklig / och du håller inte ens min hand”.
Upplevelsen är helt bisarr, som en apokalyptisk drömscen. De överlevande samlas bland ruinerna, i frustration och längtan. Likväl ska den livgivande degen fortsätta knådas, sammanhang byggas, kroppar famnas och mening skapas. Utan att hemfalla åt banala budskap säger verket något väsentligt om det vackra och svåra i att vara människa. Det är ödesmättat och egendomligt trösterikt.
Carolina Söderholm
Lilith Performance Studio, Bragegatan 15, Malmö. Verket framförs 3-5, 10-12 och 17-19 november 2022
