Hur ska man gripa sig an världen i vår oroliga tid? Många försöker genom konsten vidga perspektivet och diskutera olika vinklar av en infekterad verklighet. Andra gör tvärtom och avgränsar siktet, de vänder sig inåt eller tittar nära på marken under våra fötter. Att det kan vara en giltig metod visar pågående utställningar med John Alberts och Ebba Svensson, liksom Ivar Lövheims som just har avslutats. Bara tre exempel av flera på konstnärer som just nu valt att koncentrerat rikta blicken nedåt mot jorden vi går och står på, eller mot det landskap vi bär i vårt inre.
Och det är i glidningen mellan avbildning och dröm, mellan yttre likhet och inre tillstånd som konstnärernas verk hämtar näring. Samt att de verkar från en plats som är svår att avgöra den exakta positionen på.
Ytorna i John Alberts målningar är skrovliga av torkad färg. Knaggliga av stillnad rörelse. Hans bilder domineras av en dov monokrom bottenklang, som i sig också innehåller händelserika spår av klara färger. Deras kompakta materialitet kan också föra med sig en antydan om frisk luft, och som betraktare växlar en mellan att associera till jordig mark, tät atmosfär eller – just – mentala tillstånd. Målningarna har en torrt avvaktande ton, men är på samma gång hängivna uppgiften att bära färgens utryck. Deras allvar är lustfyllt.
Nu visar Alberts en tät samling målningar i en liten utställning med titeln ”Landskap utan titel” på Stallbacken kultur i Sollentuna. Det är samma plats som några år under 90-talet rymde Edsviks konsthall och som gjorde utställningar som lät tala om sig.
Alberts verk är tystlåtna och har en säregen integritet. Det är nästan som att de saknar motiv, eller som att målningarna intar just en position där alla såna konventionella förhållningssätt har rensats bort – i en modernistisk efterklang. Som i ”Nr. 4”, en brun målning som ändå tycks öppna sig rätt in mot trädets bark med inslag av mossa. Men antagligen säger det mer om mitt famlande efter fast mark, än om frihetssökandet i Alberts måleri.
En mindre målning har en antydan till ett porträtt som flyter i någon sorts landskap. Intill hänger ”Panna” där en liknande kontur spåras i vad som kan vara fukten i en muryta. Flera bilder tycks hårda som berget, men också genomsläppliga som himmelsslöjor. Dimljus i fast form. Det är fascinerande att iaktta hur Alberts förmår få något att träda fram samtidigt som det sjunker in i sig själv.
Ivar Lövheims utställning ”Dreamstone”, som just avslutats på Berg Gallery har också en riktning nedåt och en utbredning av bilden över hela duken. I våras såg jag liknande målningar av honom på Galleri Hammarén i Göteborg, och det finns en lockande kraft i hans illusoriska måleri som frammanar mossa och lavar på berg och stenar.
Genom att blanda bivax, sand och pigment i färgen skapar Lövheim en mycket naturtrogen effekt – en sorts parallell verklighet – samtidigt som bilderna bygger på premissen hos stänkmålningar eller dekormåleriets marmoreringar. Man vet att det man ser endast härmar andra material, men kan ändå nästan inte tro sina ögon. Mossfläckarna uppträder tyngdlöst flytande som planeter, men ändå är det illusionen som fascinerar mer än det som bilderna faktiskt föreställer.
Ebba Svenssons noggrant utförda målningar uppvisar en liknande stilisering. I sin första separatutställning ”Sly” på Galleri Magnus Karlsson presenterar hon en överraskande mogen och sammanhållen svit av målningar i stort format som tittar nära på marken. Brun- och grönmurriga, vattendränkta naturutsnitt av slingrande rottrådar, bladverk och förmultnande växtlighet. Tiden står stilla i dyn.
Bildernas detaljrikedom uppträder på dukarna som luddiga rasterpunkter, men mer som en textil effekt än en fotografisk. Målningarnas starka mönsterverkan har ett Bauerskt dekorativt tilltal som breder ut sig i en blandning av jugend och nationalromantik. Där finns också spår av Gustaf Fjæastads snödrivor och vattenytor, som just nu går att se på Waldemarsuddes utställning om Rackstadkolonin. Ebba Svensson fick nyligen Åke Andréns Stiftelses stipendium, där en mindre presentation på museet ingår (23/10-23/11). Då blir det möjligt att på plats göra jämförelser.
Svensson gick ut Konsthögskolan för två år sedan och är bara i början av sitt konstnärskap. Sett så har ”Sly” ett mycket imponerande och övertygande tilltal, med snarlika målningar som överlappar varandra. Ändå väcker de hos mig en tanke om att de nog är mer kraftfulla var och en för sig än så här tillsammans. Jag längtar också efter en öppning i landskapet, en glipa ner mot något smutsigare under de välavvägda ytorna. Eller ett ögonkast uppåt.
Magnus Bons
Stallbacken kultur, Landsnoravägen 42, Sollentuna. John Alberts, ”Landskap utan titel”, pågår 30 augusti – 5 oktober. Berg Gallery, Hudiksvallsgatan 8, Stockholm. Ivar Lövheim, ”Dreamhome”, visades 21 augusti – 27 september. Galleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12, Stockholm. Ebba Svensson, ”Sly”, pågår 6 september – 11 oktober 2025
