Det finns något omedelbart och tilltalande med Lisa Jeannins konstnärskap. Inte bara för att det innehåller så mycket att fascineras av utan framför allt för hennes sätt att berätta, eller rättare sagt skapa en sammanhängande historia som gör varje enskilt verk till en del av en helhet.
Känslan av att bjudas in till ett parallellt universum fyllt med såväl vardagliga objekt som mer kuriosa ting är påtaglig. Som om man befann sig i en fantasifylld dröm eller saga där det bara är att förlora sig bland alla örter och växtdelar i glasburkar eller i texterna som är lika informativa som slingrande mellan fakta och fiktion.
För precis som när man sätter sig i en teatersalong eller öppnar en skönlitterär bok accepterar man förutsättningarna för det som kommer att gestaltas eller återberättas. Du följer med och för en stund blir fiktionen verklighet, något som utspelar sig framför dig på en scen eller i tanken.
Lisa Jeannin verkar vilja bjuda in alla som vill till sin värld och sitt konstnärliga universum där nästan vad som helst kan hända, om man bara tillåter det. På sitt personliga sätt visar hon på konstens möjligheter att förhålla sig till verkligheten och skapa nya tolkningar av den.
Hennes nya utställning på Södertälje konsthall är inget undantag. Den är också en sorts sammanfattning av de alkemiska efterforskningar och experiment som hon på egen hand och tillsammans med andra arbetat med det senaste decenniet.
Själva utställningen är uppbyggd som en liten by med såväl ett tält som ett mindre hus, samt bakom svarta skynken en teaterscen. Det är som om Lisa Jeannin har byggt upp någonting som liknar det som man ibland kan se på ett museum eller på någon väldigt ambitiös hembygdsförening. Tankarna går även till någon mer fantasifullt lek- och sagoland som riktar sig till barn.
Precis vid ingången till Teater Fosforos står ett märkligt objekt som med sin glaslins och sitt franska crepésjärn mest liknar något hemmasnickrat optiskt instrument. Vid sidan om teatern finns en stor vikskärm som likt en skrivtavla på ett forskningsinstitut redogör för en pågående undersökning. Som överskrift står det ”Ett alkemiskt recept”, men när jag försöker följa skisserna och anteckningarna förstår jag att det är en komplicerad process som kräver både noggrannhet samt en hel del magi.
Samtidigt är det just det som är så fascinerande med Lisa Jeannins konstnärskap. Att hon vågar sig på så många olika uttrycksformer och blandar friskt mellan skulptur, teckning och installation. I det här fallet även teaterföreställningen Fosforos, som hon under utställningsperioden framför ett antal gånger tillsammans med skådespelaren David Carme. Det är lika mycket ett mysteriespel som ett rituellt performance och lika lekfullt som allvarligt. Det som imponerar både i utställningen och i föreställningen är att hon aldrig tvekar inför det svårfångade utan istället bejakar det. Som det står i en dagboksanteckning på väggen i det lilla huset: ”På kvällen lägger jag ut musselskal i fönsterkarmen. På morgonen finns pärlor där.” Hur det sedan går med de alkemiska experimenten är en annan fråga.
Thomas Olsson
Södertälje konsthall, Lunagallerian, Södertälje. Utställningen pågår 21 januari – 12 mars 2022. Föreställningen Fosforos framförs 11 och 12 mars
