I en film i Lisa Englund (Liens) utställning på Färgfabriken berättar konstnären ett barndomsminne; om hur hennes bröder vill få henne att tro att hon är en bortbyting, ett troll, och hur denna historia på något sätt gjorde henne ganska förnöjd – att det var spännande att fantisera om ett annat liv i skogen, bland dessa troll…
Här är kanske startpunkten till Englunds helt egna bildvärld, med överraskande, ofta humoristiska motiv. Som en egenartad promenad bland fiskar i det stora portalverket ”Träskmarschen”. Eller de högklackade skorna, bland vargmammor, ormar och troll. Och de helt avväpnande skildringarna av livets grundstenar, sexualiteten och livgivandet. Hon ger folklig tro och mytologi en helt egen innebörd, fint buren av materialhanteringen.
Englund examinerades från Konstfack 2023 och tilldelades i år Beckers konstnärsstipendium ”för sin unika konst att måla i garn”. Och visst är det ett slags målande, men kanske ännu mer ett uträknande och ett byggande, som närmar sig det skulpturala i vävarnas plana begränsning. Här är de vackert exponerade och belysta, skuggorna förstärker verkens materialitet och textur.
I filmen får vi följa arbetsprocessen och den omständliga färgningen, som hon ser som ett slags animism. Magin i naturen överförs till garnerna. Hon experimenterar men följer också föregångare som Hannah Ryggen, som använde urin för att dra ur vissa pigment ur växtmaterialet. I de rika färgerna påminns vi om naturens snart försvinnande mångfald, bara i den gamla skogen trivs de växter och svampar hon använder.
Främst uppskattar jag det trägna och stillsamma arbetet. Där ingenting går att ta ifrån, där det som är sagt är sagt. Där tråd läggs till tråd, och inte går att ändra. För mig ger det en känsla av värme och tillhörighet, tvärt emot vad invecklade teorier kan göra.
Eva Asp
Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1, Stockholm. Pågår 1 februari – 16 mars 2025
